Nisse Simonson

Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 40 år. Nu jobbar han som skribent och föreläsare. Genom Talarforum har han bokats att föreläsa både i Sverige och i Europa. 2006 utsågs Nisse Simonsson till Årets talare. 2008 var han sommarpratare, här når du länken: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2123354 Hemsida: http://www.nissesimonson.se/index.html
Medicin & hälsa, Personligt & livsåskådning, Politik & samhälle

”Det satsas mer pengar på att muta läkare än på forskning”

En dotter till goda vänner, från södra Sverige, hade blivit dumpad av sin kille och tyckte att livet var trist efter detta. Hon gick till distriktsläkaren som naturligtvis tog upp receptblocket och gav henne antidepressiva tabletter.

Hon informerades inte om den ökade självmordsrisken och inte heller föräldrarna. Den är hos unga så hög att man nu i USA måste skriva in det på bipacksedlarna. Läkemedsindustrin har sedan början av 1990-talet vetat att självmordfrekvensen ökar hos unga som sätts på Antidepressiva eller så kallade SSRI-preparat.

Eftersom jag numera har gott om tid och är nyfiken skickade jag efter några böcker från Amazon. Irving Kirschs “The Emperor’s New Drugs: Exploding the Antidepressant Myth”, Shannon Brownleys “Overtreated: Why Too Much Medicine Is Making Us Sicker and Poorer” och David Healy “The Antidepressant Era”.

Sedan har jag under 25 års tid (av och till) suttit med i Läkemedelskommittén. Jag har också under många år låtit mig mutas av läkemedelsföretagen på flotta resor för föreläsningar. Utan att ana hur sofistikerat det hela är upplagt.

– Pappa, sade min son som arbetat inom läkemedelsindustrin, du tror väl inte för en enda sekund att du fick föreläsa av andra skäl än att binda upp dig. Det satsas mer pengar på att muta läkare än på forskning. Fri sprit, mat och resa med flott hotell är betalt med ett enda recept på blodtrycksmedicin. Detta bara för att klargöra min bindning och mina synder. Jag är inte unik alla läkare, speciellt hjärtläkare har mutats hårt genom åren, liksom psykiaterkåren.

De mest flagranta brotten mot etik och där gigantiska summor betalats ut gäller amerikanska psykiatriker som fått böta miljoner dollars för forskningsfusk. Bland annat har de signerat skrivna läkemedelsartiklar av hyrda journalister och undersökningar som aldrig gjorts. Om ni söker ”US psychiatric bribery research cheating” på Google, kolla även ”Ghostwriting in psychiatry” så kommer ni att få så att ni storknar. När det gäller självmord och antidepressiva så bör ni titta in David Healys Wikpedia-sida för att läsa om vem han är och vad han har skrivit.

När det gäller konstiga mord, självmord, skolskjutningar kopplade som biverkningar till antidepressiva sök på nätet: ”SSRI sideeffects, SSRI placebo, SSRI stories”.

Man kan ju fråga varför Läkemedelsverket godkänner sådana mediciner. Fråga istället vem som finansierar Läkemedelsverket.

Professor Irvin Kirsch är specialist på placebo och han menar att de antidepressiva medicinerna av Prozac egentligen bara är en placeboeffekt. Samma effekt som man kan få av motion. Samma effekt kan man få av KBT. Boken borde vara obligatorisk läsning för varje läkare som skriver ut SSRI-preparat. Man har trott att SSRI-effekten är att uppgradera mängden serotonin i synapserna. Det finns många forskare som betvivlat denna hypotes eftersom man har samma effekt med mediciner som har förmåga att minska mängden serotonin.

Kirsch gick först igenom det cirka 40-tal undersökningar som industrin hänvisade till för att få SSRI- antidepressiva godkända. Men han lyckades även få fram de undersökningar som gjorts och där man inte fått någon effekt vad gäller depressionssymtomen. När han slog ihop statistiken visar det sig att det kanske måhända finns en effekt vid ”major depressions” men ingalunda vid de enklare. Dit hör nog detta att partnern gör slut. En motgång som man måste lära sig att ta. Men hur enkelt är det inte för en mutad kollega att få fram receptblocket. Dessutom blir de flitigaste förskrivarna oftare bjudna på flera golfresor. Visserligen får man numera oftast inte åka på dessa resor på betald arbetstid men en veckas jourkomp kan man offra för en gratis lyxresa.

Man har även visat bland annat vid studien från Duke University att det är nästan omöjligt att ta bort pillren för en som haft dem en tid. Det leder till att okunniga läkare, som inte känner till utsättningsbilden, byter från det ena preparatet till det andra. Recidivfrekvensen för dem som slutar med SSRI-preparat är över 50 %. För gruppen som motionerade och blev bra är recidivfrekvensen bara cirka 10 %. Genom att rikligt muta de ledande psykiatrerna i USA, varav många fälls i domstol, och genom att bjuda svenska läkare på dyra resor och fri sprit har dessa mediciner blivit riktiga kassakor för läkemedelsindustrin.

 

Nisse Simonson

Kirurg och föreläsare

Kommentarer
  • Piltson säger
    Inlagd 2012058

    Vad du här skrivit förtjänar bredare spridning än Seniorbloggen.

  • tomas böhm säger
    Inlagd 20120510

    Hej Nisse, vilken kämpe mot läkemedelsdrakarna du blivit! All min respekt! Jag påminner också om Ingrid Carlbergs bok ”Pillret” som kom häromåret, och som också avslöjar den smutsiga hanteringen bakom lanseringen av SSRI-preparat. Visst behövs psykofarmaka ibland, men tyvärr är många psykiatrer fångade i läkemedelsindustrins manipulationer. Och SSRI-preparaten är ett rävgift för många patienter.
    Självklart håller jag med dig om att vissa händelser hör till livets motgångar, men de kan vara nog så svåra ändå för många människor och möjligheterna till samtal med kloka vänner eller proffs behöver finnas också.
    Det känns speciellt att möta dig här på seniorbloggen, eftersom jag minns att vi möttes på det jag tror var våra första läkarvikariat på långvårdskliniken i Östersund sommaren 1967. Och sen har det rullat på, som det heter så vist…Roligt att vi har många hästkrafter kvar!
    hälsar
    Tomas B.

  • 40-talist säger
    Inlagd 2012067

    Tack för intressant Meny-program idag 7/6 om hjärnan och Alzheimer.
    Ett boktips om Läkemedelsindustrin: Piller & Profiter av John Virapen. I övrigt håller jag med signaturen Piltson – detta ditt inlägg skulle spridas till alla som ibland behöver vara patienter. Jag ska göra vad jag kan för att sprida det.

  • Bokmal säger
    Inlagd 2012067

    Tack för Din intressanta text.

    Just nu läser jag David Healys bok Pharmageddon (2012).

    Där tar han även upp andra överförskrivna läkemedel som t.ex. statiner (kolesterolsänkande) och bisfosfonater (påstås stärka skelettet!).

    Den förstnämnda gruppen kan ge många besvärliga biverkningar (läs patientberättelser på t.ex. spacedoc.net, askapatient.com och peoplespharmacy.com (sök på simvastatin, Crestor, Lipitor, Pravachol etc.).

    Angående bisfosfonater som t.ex. Fosamax – fick doktorn i TV-programmet Fråga Doktorn en fråga som löd något i den här stilen.
    Kan man ta den här typen av mediciner resten av livet?

    Personen fick till svar att det skulle man inte göra eftersom de inte hade någon verkan efter cirka 5 år.
    Inte ett ord om riskerna.

    På web-doktorn (finsk motsvarighet till SVT:s Fråga Doktorn?) frågade en annan patient – varför måste man ta en paus när man står på osteoporos-mediciner?
    .
    Hon fick ett något längre, mer sanningsenligt – men inlindat svar..
    Efter cirka 3-5 år så hade benet blivit starkt på ytan men svagt inuti varför det kunde gå av och därför skulle man ta en paus. Det gick inte att säga hur lång den pausen måste vara – men det fanns ju andra mediciner.

    Genom åren har biverkningarna duggat tätt – käkbensnekros, påverkan på strupen (ev. cancerframkallande), stressfrakturer ( ben har gått av utan yttre påverkan) och en viss ökad förekomst av en speciell sorts lårbensbrott (ej lårbenshalsen – jag har för mig att de kallas för subtrochantär femurfraktur).

    Det är verkligen på tiden att man börjar diskutera nytta/risk inom vården – och det gäller all sorts medicinering. Vi är alldels för naiva.

    För övrigt innehåller både statiner, SSRI och bisfosfonater – fluor.
    Läs gärna boken The Devil`s Poison av Dean Murphy

    .

  • Kerstin säger
    Inlagd 2012067

    Mycket bra artikel för det här behöver spridas genom alla kanaler. Att du själv är läkare ger ju dina synpunkter större tyngd dessutom.

    Jag har själv skrivit ganska mycket på min blogg, om SSRI och om nerdrogning av de gamla, sedan man drogade ner min gamla mamma och jag kämpade som en slav för att tvinga läkarna att sätta ut de där medicinerna. De äldre tål dem ju ännu sämre än yngre människor ex. Jag lyckades till slut vilket fick dramatiska effekter på mamma, som blev mycket bättre.

    Jag har också i min omgivning sett yngre människor gå under, på grund av de SSRI-preparat och Benso, som läkare fortfarande sätter in när patienterna inte anser sig bli bättre av SSRI. Det har varit förfärligt att se hur somliga av dem drabbats av allvarliga personlighetsförändring och till slut inte gått att umgås med ens. En av dem dog efter några års sjukdom förorsakad av SSRI.

    Ska läsa de böcker du skriven om och kan rekommendera dig en annan bra bok om området: Anatomy of an Epidemic. Magic Bullets, Psychiatric Drugs, and the Astonishing Rise of Mental Illness in America. Skriven av Robert Whitaker, Utgiven 2010.

    Tack för din insats.

  • Margareta Lundström, Göteborg säger
    Inlagd 2012068

    Dr Nisse Simonsons inlägg är hedervärt och ärligt. Det är visserligen vad många redan känner till men det är inte desto mindre viktigt.
    Synd bara att Nisse Simonson inte var lika klarsynt när han var verksam i sitt yrke när det gäller den farmakologiska industrin. Jag instämmer med hans son. Han borde ha begripit. Det fanns de som begrep.
    Med sin enastående förmåga att förmedla kunskap på ett enkelt och lättförståeligt sätt, (inte minst roande) hade han kunnat göra underverk genom att påverka sin yrkeskår och hjälpa många människor som fastnat i den kemiska industrins järngrepp.
    Men självklart bättre sent än aldrig.

    Kan inte låta bli att nämna exempel på läkare som ensamma kämpat för sin övertygelse och riskerat jobb, karriär, ekonomi och sitt anseende bland kollegor.
    Nämligen doc Uffe Ravnskov och dr Annika Dahlqvist. Var var deras kolleger då?
    De böcker dr Simonsson nämner är utmärkta böcker.
    Men Doc Ravnskov bok Kolesterolmyten har kunnat läsas sedan 1980-talet.

    Jag skulle också vilja rekommendera några böcker
    Our daily Meds av Melody Petersen

    The Truth About the Drug Companies – How the deceive us and what to do about it
    Marcia Angell, M.D.

  • 40-talist säger
    Inlagd 2012068

    Viktiga böcker och bra kommentarer här ovan.

    Geriatriker Yngve Gustafsson skulle många i sjuk- och äldrevården lyssna på. En läkare som fortfarande är i tjänst borde kunna ha stort inflytande. Han intervjuades i Dagens Nyheter för en tid sedan.

    ”Medicinering av gamla är rena experimentverksamheten”.
    …”Jag skulle vilja säga att felaktig eller onödig läkemedelsbehandling är ett av de största hoten mot en god ålderdom.”…
    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/medicinering-av-gamla-ar-rena-experimentverksamheten

  • Bokmal säger
    Inlagd 2012068

    Jag vill tipsa om ytterligare böcker om psykofarmaka.
    Författaren heter Peter R. Breggin.
    The Antidepressant Fact Book
    Your Drug May Be Your Problem
    Toxic Psychiatry
    Medication madness

    Den sistnämnda tar upp mediciner som kan ge ”madness” som biverkan.
    Bland dem finns även antibiotika av gruppen kinoloner t.ex. Ciproxin (=ciprofloxacin) och levofloxacin. Det står t.o.m. i Fass att de kan ge psykos.

    Jag vill också tipsa om en artikel i Dagens Nyheter 2012-06-05 där professorn i geriatrik, Yngve Gustafson, uttalade sig. Han är en av de få som verkligen tagit strid för de äldre. Artikeln har rubriken: ”Medicinering av gamla är rena experimentverkstaden”. Den är en del i en serie om psykisk ohälsa.
    Googla rubriken så finner Du säkert artikeln.

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.