Idag är Förintelsens minnesdag. På samma sätt som muslimer har ett ansvar att bekämpa våldsbejakande islamism har Sverigedemokraterna ett ansvar att bekämpa högerextremism. Idag när alltfler grupper sprider främlingsfientlighet som i olika former blir accepterad och salongsfähig är utrotningen av dem som upplevs som oönskade människor desto viktigare att minnas. För människovärdets skull.

Den 27 januari 1945 nådde sovjetiska soldater ur 1:a ukrainska frontens 60:e armé koncentrationslägerkomplexet Auschwitz, där 1,1 miljoner människor från Polen, Österrike, Belgien, Tjeckoslovakien, Danmark, Frankrike, Grekland, Holland, Jugoslavien, Luxemburg, Tyskland, Norge, Rumänien, Ungern, Italien, Sovjetunionen, Spanien, Schweiz, Turkiet, Storbritannien och USA hade mördas under drygt fyra år. De flesta offren var judar.

Österrikes FPÖ-partichef Heinz-Christian Strache ligger bakom planeringen av ett nytt europeiskt högerytterlighetsparti tillsammans med belgiska Vlaams Belang, det franska Front National och det bulgariska ATAKA under devisen ”Patrioter i alla europeiska länder förenen Eder”. De högerextremistiska partierna samlar krafter och slår ihop sina påsar inom EU. Potentiella partners är de tyska ”Republikanerna” och Italiens Lega Nord. Och Sverigedemokraterna? De är ju liksom de ovan anförda partierna emot EU, men det kanske inte hindrar dem ifrån att ta emot fraktionsstöd?

Enligt arbetsordningen i EU-parlamentets artikel 29, krävs det 20 medlemmar från fem länder, det vill säga 20 mandat för att få bilda en fraktion i EU-parlamentet. Hitintills har ju just utlänningshatet gjort ett internationellt samarbete omöjligt. När exempelvis den italienska högern hetsade mot rumänska invandrare sade det storrumäniska partiet under Corneliu Vadim Tudors ledning upp samarbetet med ITS (Identitet – Tradition – Suveränitet) i EU-parlamentet i november 2007. Nu har man emellertid sökt och funnit en gemensam fiendebild: Invandrade muslimer och EU-motståendet.

Ett stort problem för extremhögern är emellertid, att de etablerade mittenpartierna i de olika europeiska länderna lägger örat till marken och därefter lägger beslag på extremhögerns invanda slagord. Anti-islamistiska undertoner kan höras från Tysklands CDU/CSU. Från president Nicolas Sarkozy hörs muttranden om en pågående turkinvasion i Frankrike. Men det återstår ändå många potentiella partners, särskilt ses Skandinavien som en bäck med många fiskar i. I Danmark är det populistiska Dansk Folkeparti under ledning av Pia Kjærsgaard en stark kandidat för att inte tala om Sverigedemokraterna.

Men det finns fler; i Portugal det nationella förnyelsepartiet, i Storbritannien ”National Front” eller ”Independence Party” och inte minst ultrakatolikerna i Polen. Deras synsätt passar väl in med Straches, Le Pens och Alessandra Mussolinis. Huvudsaken är väl att dessa länder inte gränsar till varandra, som till exempel Österrike och Italien, annars blir kanske debatten om Sydtyrolen aktuell igen.

Lilian O. Montmar

Författare, skribent i Tidningen Kulturen och driver bokförlaget Alerta

Lilians hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta