Kjell-Olof Feldt

Kjell-Olof Feldt är född 1931 i Holmsund, Västerbotten och fil lic i nationalekonomi. Han har varit ledamot av Sveriges Riksdag 1971-1990, handelsminister 1970-1975 och finansminister 1982-1990. Sedan han lämnade regeringen har han varit ordförande i ett antal styrelser av skilda slag, alltifrån Noaks Ark till Fullmäktige i Sveriges Riksbank. Han har skrivit sju böcker, varav två tillsammans med sin hustru Birgitta von Otter. Den näst sist utkomna romanen heter "Den blyge entreprenören" och handlar om bergsingenjör Axel Ax:son Johnson. Den senaste, "En kritisk betraktelse. Om socialdemokratins seger och kris" är en debattbok och kom ut i april på Bonniers förlag.
Personligt & livsåskådning, Politik & samhälle

Bromsen slår till

De fem partier som 1998 gjorde upp om det nya pensionssystemet var belåtna.

För det första var det en historisk uppgörelse ”över blockgränsen”, för det andra hade man åstadkommit ett system som garanterade ”finansiell stabilitet” och för det tredje hade man befriat staten, det vill säga partierna själva, från allt ansvar för storleken på framtidens pensioner. Uppgörelsen marknadsfördes som bättre än det gamla ATP och allmänheten bibringades uppfattningen att försörjningen på äldre dar var ordnad en gång för alla.

Mindre väsen gjorde man av den mekanism som skulle garantera systemets finansiella stabilitet, det som kallades balanseringen men som blev bromsen. Den skulle med automatik sättas in om det någon gång visade sig att pensionssystemets skulder – värdet av alla intjänade pensionsrätter – var större än tillgångarna, det vill säga det förväntade värdet av pensionsavgifterna och av AP-fondernas tillgångar. Men, försäkrade partierna S, M, C, FP och KD, den skulle förmodligen aldrig behöva användas, såvida inte svensk ekonomi råkade ut för (osannolikt) extrema påfrestningar.

Nu vet vi att detta inte var sant. Bromsen slog till redan 2009 och sänkte löpande och framtida pensioner för ungefär två miljoner människor. Och Pensionsmyndigheten spår att den kommer att slå till igen, både 2014 och 2015, utan att man förutser några ”extrema påfrestningar” på Sveriges ekonomi. Orsaken är enkel. Pensionsavgiften sattes för lågt, värdestegringen av AP-fonderna överskattades grovt och ingen hänsyn togs till att pensionärerna lever allt längre, blir fler som ska dela på kakan. Efter åratals förnekelse erkände den socialdemokratiska partikongressen 2011 att pensionssystemet är underfinansierat och inte kan ge pensioner i närheten av den nivå man talat om, ca 60 procent av människors genomsnittliga förvärvsinkomst. Snarare pekade nya kalkyler mot 40 procent för de flesta. Vad som skulle göras åt saken uttalade sig kongressen inte om utan lämnade uppdraget att reformera pensionsreformen åt partistyrelsen. Hittills har inget hänt.

Den moderate socialförsäkringsministern Ulf Kristersson har också uttalat sig (intervju SvD 25 maj). Och han talar klarspråk. Den allmänna pensionen kan komma att sänkas ännu mer men det är varje individs eget ansvar att ordna så att man får en rimlig pension. Visserligen pågår en översyn av bromsens tekniska konstruktion men någon ändring av systemets finansiering finns inte på agendan. Tanken på höjd pensionsavgift avvisar han som närmast omoralisk: det vore att ”taxera dagens skattebetalare för att stoppa in till dagens och morgondagens pensionärer”. Det enda Kristersson vill jobba hårt med är att avskaffa dagens information till medborgarna om deras framtida pension i de orangea kuverten och ersätta dem med vad han kallar ”en mer fullödig information” om varje individs totala pensionssparande.

Pensionärsorganisationerna har också reagerat. De kräver politiska åtgärder för att avskaffa bromsens effekter på pensionerna.

Men det är inte bromsen som är felkonstruerad. Den talar bara om vad som borde gälla alla offentliga åtaganden: när pengarna inte räcker till måste man göra något åt kostnaderna. Det är den viktigaste egenskapen hos det nya pensionssystemet. Om svensk ekonomi hamnar i kris med sjunkande realinkomster för folkets flertal måste det få konsekvenser även för landets pensionärer. Pensionssystemet lider emellertid av ett allvarligare konstruktionsfel. Även med en relativt god ekonomisk tillväxt (det vill säga en årlig uppgång av BNP med i genomsnitt två procent) kommer finansieringsproblemet att tillta med tiden och befolkningens åldrande.

Detta erkänns alltså nu av de politiska partier som genomförde pensionsreformen. De medborgare som inte med eget sparande vill eller kan sörja för en dräglig ålderdom, materiellt sett, får skylla sig själva. Så säger i varje fall den borgerliga regeringen. Frågan blir då om Socialdemokraterna vågar säga det enda självklara: ett allmänt pensionssystem som utger sig för att ge alla just denna drägliga ålderdom måste bygga på solidaritet mellan generationerna. Och den måste ta sig uttryck i att den nu förvärvsarbetande generationen betalar mer både för dagens pensioner och för att de ska kunna lita på att framtida generationer visar dem samma solidaritet.

 

Kjell-Olof Feldt

Före detta socialdemokratisk handelsminister och finansminister som numera skriver böcker

Kommentarer
  • Karl Gunnheden säger
    Inlagd 20120528

    Visst behövs en broms i alla system, det kan konstateras efter krisen i Grekland. Är det enbart pensionärer som skall åläggas bromssystem så påminner det om åldersdiskriminering. Bromsen bygger ju på prognoser som senare inte infrias och det är först i efterhand resultatet kan ses. Då har bromsen orsakat skada som inte ersätts vad jag kan förstå av systemet. Vi har vant oss vid låsningsfria bromssystem i den moderna bilparken som inte orsakar pensionssystemets otidsenliga tvärnitar.

  • Rolf Nilsson säger
    Inlagd 20120528

    När man som pensionär och lekman läser din text så förstår man verkligen hur det ligger till. Under vår tid så levde vi inte med lyxkonsumtion och man förstod att det var viktigt med en relativt hög skatt. Dagens lyxkonsumtion och låga skatter kan ju allra minst ge en trygg pension. Trots allt tal om en god ekonomi är man ändå rädd för att en ekonomisk härdsmälta står för dörren. En politisk debatt om ekonomisk solidaritet mellan våra olika landsdelar och människor i sverige får stå tillbaka för andra världsliga åtagande som både påtvingats oss och som våra politiker hellre sysslar med.

  • love säger
    Inlagd 20120531

    Heja Seniorbloggen som har fått dig som skribent.

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.