Digital muskonst och människans framsteg
Man behöver i dag ingen färgpallett med kladdiga färgtuber för att få hjälp med att odla den konstnärliga ådran som vi alla egentligen bär på. Datorerna är även här att räkna med och det tycks inte finnas några gränser för dess möjligheter.
Med tanke på den förhållandevis korta tid som datatekniken har utvecklats till ett kraftfullt system så finns det anledning att ha respekt för vad som kan komma framöver. Ingen tvekan om att vår egen hjärna kommer att bli både beroende av och kopplad direkt till datorerna inom en relativt snar framtid. Vår egen mänskliga utveckling tycker jag släpar efter en aning och är inte i fas med den tekniska utvecklingen som jag tidigare skrivit om.
Marknaden har en omogen syn på den tekniska och datatekniska utvecklingen såtillvida att man är starkt inriktad på att låta inovationerna till stor del utnyttjas som underhållning istället för att forcera nyttan till mänsklighetens vitala behov. Man talar ju ständigt om olika domedagsprofetior som sinande energiresurser, globala hot och ekonomiska kollapser samtidigt som man i resursslöseri söver ned mänskligheten i konsumtionsruset. Men ok, visst investerar man för människans eventuella framtid och fromma framstegsteknik, man kör ju en partikelacceleratorkanon utanför Geneve.
Man skjuter partiklar med dessa nyttokanoner i mer än ljusets hastighet fast kanske mer av nyfikenhet på vad som händer i den osynliga mikroskopiska partikelvärlden, men med lite tur så kan det kanske även bli bingo för vår framtida energiförsörjning. Tills dess så får vi skjuta med våra vapenkanoner för att i demokratisk anda eliminera våra motsträviga artfränder och värna om ”våra” råvaruresurser, en lätt match eftersom vi oftast säljer vår vapentekniska underteknik via halvdemokratiska demokratier till så kallade skurkstater.
Skurkstaterna ska sedan bekämpas med våra mer högteknologiska vapensystem för att sedan byggas upp med biståndspengar. En mänskligt ond cirkel där beslutsfattarna håller sig på tryggt avstånd i väntan på att icke-demokratierna ska bli snälla och fogliga demokratier. Den tidigare superdiktaturen Irak har nu fått en ny demokratisk kostym att visa upp i de demokratiska salongerna, men fick man nya underkläder egentligen.
Rolf Nilsson
Har bakgrund som drifttekniker och arbete inom utrikessjöfarten. Tidigare bloggat på egna bloggen: http://blogg.op.se/bergrolf
