Lilian O. Montmar

Lilian O. Montmar är författare och född i Stockholm.  Hon har bland annat skrivit ”Solnedgången kan ingen ta ifrån mig”, 2008, som är den tredje fristående delen av en trilogi, som inleddes med ”Hedersmannen” (2003) och ”Födda i våldets tecken” (2005). Lilian driver Bokförlaget Alerta och skriver, bland mycket annat, i Tidningen Kulturen.  Nu är hon aktuell med en pendang till  dokumentärromanen ”Kolonisterna på hjortronmyrarna”, (2010): "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn" som har fått fina recensioner i pressen. Hör mer om boken i det här klippet >>>
Historia & tradition, Medicin & hälsa, Politik & samhälle

Elise Ottesen-Jensen: Del två

Elise Ottesen gifte sig med Albert Jensen, redaktören för det syndikalistiska veckobladet ”Direkt Aktion” i Norge. 1915 blev han utvisad ur Norge som obekväm agitator för fred och arbetarsolidaritet. Paret flyttade till Köpenhamn och levde där mellan åren 1915 och 1919, då Jensen utvisades från Danmark till Sverige, där tre månaders fängelse väntade honom.

Han hade redan avtjänat två fängelsestraff i Sverige för att ha uppmanat svenska soldater att inte ta till vapen mot Norge vid unionsupplösningen 1905. I Danmark hade Elise Ottesen-Jensen lärt känna redaktören för den danska syndikaliströrelsen Christian Christensen. Han reste runt i Danmark och höll föredrag om preventivmedel och om barnbegränsning som ett led i klasskampen och kvinnans jämställdhet med mannen. I Sverige fick hon kontakt med Albert Jensens gamle kåkfararvän, Hinke Bergegren.

Det var 1910 i storstrejkernas tid. Hinke var ungsocialist, fredskämpe och feminist, aktiv i kampen för kvinnors politiska, ekonomiska och sexuella rättigheter. I sitt tal ”Agitation för Kärlek utan barn” riktade han sig främst till kvinnorna och hans idéer tände en anarkistisk brandbomb. Talet spreds som en löpeld över landet i form av en broschyr i 50 000 exemplar. Myndigheterna var rädda att Hinke skulle få med sig ungdomen och kvinnorna och orsaka revolution, när han proklamerade att arbetarkvinnorna skulle vägra att föda barn. Svaret blev ett hopkok av en lag som förbjöd upplysning om kondom och pessar. Då fortsatte Hinke sin odyssé med att istället lära ut avbrutet samlag, coitus interruptus. Hinke hade brutit ett tabu som var förutsättningen för att Elise Ottesen-Jensen kunde fortsätta att tala öppet om födelsekontroll.  Han hade lagt ut mattan och berett vägen för det som senare skulle bli Elise Ottesen-Jensens livsverk, RFSU.

På hösten 1936 genomförde Elise Ottesen-Jensen en föreläsningsturné i Lappland. Ett storartat förberedelsearbete hade utförts av läkare, barnmorskor, lärare och olika organisationer. Min mamma berättade att ”Ottar”, som hon kom att kallas, reste land och rike runt för att hjälpa kvinnor och män med det som ingen vågade tala öppet om. Tabut handlade om hur man kan skydda sig mot ofrivillig graviditet.

Med Elise Ottesen-Jensens egna ord:

”Plötsligt hade jag hela fotbollspubliken omkring mig. En kärring som stod och skrek på ett stenröse om fosterfördrivningar – bättre söndagsunderhållning kunde de ju inte få! De satt, de stod och de låg på gräset runt omkring mig. Och så berättade jag om den lag som vi kämpade för att få ändrad och som vi fick ändrad året därpå.

Uppe på kullen låg några små skogshuggarkojor, där männen logerade. Jag blev bjuden på kolbullar. Då måltiden var över samlades man utanför en av kojorna. Jag hissades upp på taket, varifrån jag lade ut texten. ”Vad är ni för slags karlar, som håller till godo med sådana lagar som preventivlagen och fosterfördrivningslagen? Är det för att ni inte vet bättre eller för att ni inte är verkliga karlar?” Nedanför mig hade jag ett 30-tal män. Andedräkten stod som ånga ur munnen, så kallt var det. Inpass och frågor berättade för mig hur intresserade de var. Själv stampade jag med fötterna för att hålla värmen. Punkt efter en halvtimme. Applåder av valkiga nävar. Så hjälptes jag ner.

Nu var det 20-tal i Härjedalen. Jag hade talat i Folkets hus. Det var vinter och smällkallt. Där fyllde de bänkarna tätt, tätt, unga och gamla, män och kvinnor. Det var som om de kröp intill varandra och sökte värme i den kalla lokalen. Men även som om de behövde stöd av varandra för att de hade gått till ett sådant möte. Vanligtvis kom de i klunga, dels för att ha sällskap de ofta milslånga vägarna i vintermörkret, dels för att tillsammans stå rycken inför kritiken som de fanns ganska gott om den gången. Ett hav av uniformer fyller salen. Unga karlar i fältgrått.  På första bänk många gråhåriga med järnansikten.

Jag undervisar i en dryg timme och går sedan ner. Den reslige översten går med militäriska steg fram och säger med kommandostämma: ”Jag har varit emot detta. Jag anser det är en fråga som hör hemmet till. Men jag visste inte att det var så här. Jag tackar för oss alla. Detta skall i framtiden upprepas vid varje ny inryckning!” Fortsättning följer…

Lilian O. Montmar

Författare, skribent i Tidningen Kulturen och driver bokförlaget Alerta

Lilians hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta/

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.