Personligt & livsåskådning, Politik & samhälle

Eu-fanten

av ROLF NILSSON den 15 december, 2011

Eu-fanten har haft och har bråda dagar för att försöka täta den läckande europeiska kassakistan och vädjar nu om solidaritet inom Eu-fantens rike.

Från början var det så att de länder som misskötte sin ekonomi skulle straffas och tas i örat, alltså samma åtgärder som man i dag efterlyser men i en annan förpackning.

De stora medlemsländer som i dag gnäller över de mindre ländernas slösarekonomi hade vad jag och många minns själva skakiga ekonomier utan att någon sa ifrån, så vad som gäller inom Eu-fantriket kan vara svårt att förstå. Nu vädjar man alltså om samling vid kollektbössorna för euromedlemmarna och även för dem som har varit kloka nog att stå utanför eurons problematiska valuta. Underförstått låter man också påskina att om alla utomstående fans inte bidrar med nya pengar så kommer de att isoleras från oss som tar ansvar för Europas ekonomiska framtid. Storbritannien var kloka nog, gick in i sin egen kammare och stängde dörren om sig även om de nationella Eu-fantfansen gnällde över den visade brittiska snålheten. Att fråga utbölingen Norge om bistånd skulle vara en besk medicin även för en Eu-fant.

Fredrik Reinfeldt tog ju som bekant med sig den heta kollektbössan hem till det avlånga kuperade landet Sverige för att visa upp den inför Sveriges riksdag. Vad han står i frågan är en aning oklart men han påpekade i all ärlighet om att vår folkomröstning i eurofrågan står fast men man kan ju aldrig vara säker på vad som kommer ut av politiken i slutändan. Kanske blir det ändå så att svenska skattebetalare får vara med och betala för andra länders överkonsumtion och dåliga statsaffärer, att vi tvingas ta till oss en väl inlindad utpressning och inte vågar säga ifrån när det väl kommer till kritan. Fast Carl Bildt sa ju ifrån gällande sanktioneringfrågan för diktaturen Syrien, men det kostade ju inte särskilt mycket och Bildt gillar ju att ha lite drag om sig och sin person. Hans retorik är hans bästa vapen, han är rentav en retorikens Picasso. Fast nu har det seglat upp en väl så vältalig konkurrent i det nationella politiska stallet, nämligen Gustav Fridolin. Han tycks ha samma pondus och kunnighet som Bildt, så vad månde det bliva av denna vältaliga unga politiker, troligen en tillgång för svensk politik.

Politiska elakheter i all ära men nu när julen står för dörren så får man väl varva ner lite och försöka lura sig själv att se det lite ljusare i tillvaron. Fast tanken på det till vissa delar misskötta vårdsverige finns ju alltid närvarande och man undrar varför man aldrig tar krafttag för att få ett slut på alla missförhållande, där sparpaketen tycks vara en ekonomisk kronisk sjukdom som ingen vill försöka få bot på. Alla våra åtaganden i världen, i Eu-fantens rike är givetvis viktigare för dem som vill synas och som redan själva har mer än vad de kan förbruka under sin livstid. Grundorsaken till varför det ständigt delas ut sparpaket inom vårdsverige får vi sällan eller aldrig upplysning om, utan det stannar oftast vid att vi är för många gamlingar och för lite skatteintäkter. Så enkel är givetvis inte problematiken kring det minst glamourösa politiska uppdraget som vårdsverige är och har blivit. Vård och omsorg måste ju få kosta och inte vara en ”mjölkko” för riskkapitalister.

Till sist, det får bli några vinterbilder från glesbygdsjämtland denna gång.