Allan Friis

Allan Friis är konstnär, född i Malmö 1931. Han utbildade sig till bildlärare på Konstfack i Stockholm 1956-58 och har tagit en fil.kand. i sociologi, nationalek. och pedagogik på Lunds Universitet. Han debuterade som 18-åring med en utställning i Gnesta och året därpå i Nyköping. Friis har sedan dess utställt på ett stort antal konsthallar och konstmuseer i landet bland annat på Konstmuseerna i Borås, Kalmar och Jönköping 1966-69, Konsthallarna i Göteborg 1973, Lund 1974, Malmö 1977, Växjö 1994, Sandviken och Väsby 2008. Han gjorde så kallade experimentfilmer som exempelvis "Ingen kan tvinga mig” 1983, ”Vår schizofrena skola” 1986, ”Testbilder” 1988, ”Meditation” 1989, ”Konungens Dagbok” 2004 och ”Medea Terrorsiten” 2004. Allan Friis har erhållit Göteborgs resestipendium 1951, Malmö stads kulturstipendium 1969 och Svenska statens konstnärsstipendium 1978 och 2006.
Personligt & livsåskådning, Politik & samhälle, Teknik & media

Finns onda människor?

Hos folk i allmänhet och inom rättsväsendet vill man definiera ondska som en egenskap eller hellre ett tillstånd, hos en individ, som avsiktligt och med fri vilja väljer att begå onda handlingar.

Det tycks vara nödvändigt att kunna peka ut eller identifiera en ond människa, för att därmed bevisa att synd enligt Bibelns definition existerar inom människan, som därmed kan ställas till svars för sina handlingar. Det är som att utgå från Kunskapens träd på gott och ont och med hänvisning till Satan, påstå att det finns en ond makt, möjlig att påverka människorna.

Det överlägset mesta våldet mot kvinnor sker i hemmen. Innan man dömer mannen som en ond människa, är det nödvändigt att ta reda på bakomliggande utlösande orsaker till våldet.  Därmed har jag inte sagt att utövaren inte ska göras ansvarig för sina handlingar och dömas efter befintliga lagar.

Ofta är det faktorer som arbetslöshet, sprit- och drogmissbruk, ekonomiska problem och en allmän frustration över sin situation som kan ligga bakom. Hos mannen kan efterhand utvecklas en känsla av minskat självförtroende, underlägsenhet och otillräcklighet och kanske finns också en misstanke om otrohet och så vidare. Allt detta kan leda till ett oresonligt, provocerande gräl, som slutar i den ödesdigra handlingen. (Om detta finns många sociologiska undersökningar.) Men är mannen ond?  Självklart finns inget försvar för handlingen och mannen ska dömas därefter till ett kännbart straff, alternativt vård och behandling för missbruk eller dylikt.

Är självmordsbombare onda människor? Var männen som styrde flygplanen mot World Trade Center grymma? Handlingarna var givetvis grymma, eftersom de orsakade stort lidande på samma sätt som alla krigshandlingar gör. Självmordsbombarna för krig mot en terrorregim, som utför grymma handlingar mot deras landsmän, som också får utstå stort lidande.

Visst finns det extremt grymma handlingar av människor, av till exempel pedofiler och sadistiska individer, som njuter av att plåga och skada andra människor avsiktligt. Antingen sker detta av enskilda individer, förbrytargäng eller liknande. Lustmord förenat med våldtäkt hör till samma kategori. Dessa människor är psykopater eller på annat sätt psykiskt defekta. Vissa av dessa är återfallsförbrytare, oförmögna att rehabiliteras och bör givetvis förvaras på sådant sätt att de förhindras att för all framtid skada andra människor. Dessa psykopater saknar i olika grad förmågan att känna empati eller medkänsla, det vill säga förmågan att sätta sig in i andra människors lidande. Men är de onda i biblisk mening?

Människors handlingar drivs av en strävan efter trygghet, fri från osäkerhet, hot och rädsla samt efter att uppnå en viss välfärd, som ger möjlighet att tillfredsställa olika behov och önskningar. Man kan säga att människors drivkraft har ett stort mått av egoism (detta är inte ett värderande begrepp) och under vägen i behovstillfredsställelsen kan andra människor stå i vägen och drabbas svårt. Detta mikroperspektiv gäller naturligtvis i högsta grad också i ett makroperspektiv och kommer till sitt högsta uttryck i USA:s hänsynslösa utrikespolitik, för att hävda och bevara sin livsstil. Den ondska som blir synlig här kan definieras som strukturell. De enskilda människorna och beslutsfattarna är ”fångna” i denna struktur och är inte onda. Men givetvis måste de senare stå till svars för beslut som leder till andra staters och människors lidande.

 

 

Det finns beteendepsykologiska teorier som går ut på att valet av att handla gott eller ont är en fråga om inlärning. Man kan enligt denna teori ”lära sig” att vara ond eller god! Ett upprepat disciplinerat och gott beteende ”belönas” och ett ont bestraffas. På detta sätt skulle en moral uppstå genom inlärning. Man kan fråga sig om detta inte äger sin riktighet med tanke på den våldskultur som genomsyrar massmedia, främst video, film och TV. Hur ofta ser man inte barn i olika åldrar imitera olika slags våldshandlingar i sina lekar? Nya våldsideal lärs in och präglar tonårsungdomen, som praktiserar detta i konflikter med andra ungdomsgäng utan att förstå följderna. Oprovocerad aggressivitet inlärs och blir ett naturligt inslag i ungdomskulturen. Men är dessa ungdomar onda? Snarare är de offer.

 

Allan Friis

Konstnär och samhällsdebattör

Kommentarer
  • Rolf Nilsson säger
    Inlagd 20120125

    Jag förstår att du inte tar ondskan i försvar och det är väl heller inte så att det nyfödda barnet föds med sin ondska utan det är givetvis omständigheterna under uppväxten. En förråad uppväxt med mycket våld ökar ju risken betydligt för att man anammar detta tillstånd senare i livet och att man blir avtrubbad när det gäller livets mjukare värden. Men det är ju politikerna och marknaden som formar den värld som man tycker människorna ska ha att leva i. De har ju alla specialverktygen som krävs för att styra individerna..Människan är en invecklad varelse som dödar sin egen art i stor skala, jag vet inte vad man skall kalla det, men kanske det är en inbyggd utrotningsmekanism som vi inte råder över. Roligt att läsa dina välskrivna inlägg som tangerar mina egna funderingar.

  • Bertil Rolf säger
    Inlagd 20120126

    Ja, det finns genuint onda människor. Hitler var en sådan och många i kretsen runt honom. I och för sig har Du rätt i att man måste skilja mellan onda handlingar (som kan begås av människor som inte därigenom automatiskt är onda) och onda personer.

    Men jag tycker att Du riskerar att blanda ihop vad det betyder att vara ond med de orsaker, personliga eller strukturella, som kan finnas till att man är ond. Hitler var ond alldeles oavsett vilka förklaringar som eventuellt kan ges av hans ondska. En vettig definition av en ond människa är en människa som begår onda handlingar därför att de är onda. En del av motivet är att andra ska lida. Hitler kan antas ha varit ond i denna mening (Ron Rosenbaum: Explaining Hitler, 1998). Vi verkar vara överens om den betydelsen.

    Låt oss då ta denna betydelse av personlig ondska: En person är ond om han/hon medvetet vållar andra lidande för att han/hon gläds åt deras lidande. Finns det sådana personer i Sverige numera? Ja, jag tror det. Jag förmodar att långvarig misshandel inom en relation kan vara ett exempel på ondska. Upprepade fall av personrån, misshandel eller våldtäkter tror jag är andra exempel där förövaren delvis drivs av att uppleva den Andres förnedring och lidande.

    Du har själv flera exempel. Du kallar dem psykopater utan empati och undrar om de är onda. Nja, säger Du, de kanske är egoister där de tillfredsställer sina behov på andra bekostnad och därmed inte onda ”i biblisk mening”. Men ondska är ett specialfall där den ondes ”behov” just består i andras lidande. En vanlig rånare tycker att hans ”behov” väger över de behov rånoffret har – motivet består i rånbytet. Men en rånare som stjäl mobiltelefoner från barn och därtill misshandlar rånoffret drivs också av en önskan att kränka, såra och förnedra. Det är till stor del ondska som är drivkraften.

    Är de onda själva offer? Det kan väl vara så ibland: att den ondes krökta motiv bottnar i gamla oförrätter. Men alla människor har bakom sig gamla oförrätter och det är bara ett fåtal som lever ut en glädje åt at se andra kränkas, förnedras och lida. Gamla oförrätter är ingen ursäkt eller ens en stark orsak till att en gärningsman utsätter oskyldiga för lidande.

    Ondska och välförtjänt straff hänger ihop. Om man tror att en del människor är (eller har varit) genuint onda så bli det fullständigt moraliskt rimligt att ge dem det straff de förtjänar.

  • Allan Friis säger
    Inlagd 20120127

    Ondska är ett metafysiskt begrepp och fullständigt oanvändbart för ett beskriva en människa som begår ”onda” handlingar i betydelsen att förorsaka andra människors lidande.
    Den betydelse folk lägger i ondska har sitt ursprung i religiösa skrifter, främst Gamla Testamentet, där det beskrivs ang. Syndafallet, hur Gud bestraffade den kommande mänskligheten för Evas olydnad då hon, mot Guds vilja, åt av den förbjudna frukten på gott och ont.
    Ur denna förbannelse skapades, med bistånd av Kyrkans växande makt, föreställningen om goda och onda människor, av vilka de sistnämnda var hemfallna åt den Onde själv.
    Ondska är således ett religiöst begrepp och endast brukbart för dem som vill känna sig goda!

    Hitler var naturligtvis inte ond, annat än i denna religiösa mening. Innan han gick in i den nazistiska rörelsen var han en godmodig och beskedlig målare som utan problem umgicks med judar.
    Tysklands nederlag i fösta världskriget skapade revanschism hos det tyska folket och många såg i Nazism en möjlighet till framväxandet av ett starkt Tyskland.
    Det kom således att bli den nazistiska ideologin som kollektivt påverkade partiets medlemmar att begå grymma handlingar.

    Det är alldeles för enkelt att påstå att alla som begår onda handlingar är onda och att ”den ondes behov består av andras lidande”, för att citera R. För att försvara sin uppfattning presenterar R. Det mest fulländade cirkelbevis man kan tänka sig: ” En ond människa är en människa som begår onda handlingar för att de är onda”.

    Bibeltrogna för gärna behålla sitt behov att se onda människor för att därmed se sig själv som goda.
    Jag förespråkar hellre en helhetssyn på mänskligt handlande, där psykologiska, psykiatriska, ideologiska och sociala variabler vägs in vid bedömningen av människor som begår grymma handlingar.

  • Bertil Rolf säger
    Inlagd 20120127

    Allan,

    Menar Du verkligen att Hitler inte var ond år 1942-1945? Eftersom han hade varit en godmodig och beskedlig målare tidigare, så var han inte ond senare?

    För säkerhets skull tar vi det här en gång till.

    0. Man kan naturligtvis lägga en fånig innebörd i andras ord. Men som jag nyss visade, kan man kan tro på människors ondska i en ganska precis mening utan att tro på Syndafallet eller Bibeln. Det blir intressantare att diskutera ondska om ordet kan användas för att beskriva något i verkligheten.
    1. Vi skiljer återigen mellan a) vad det innebär att vara ond och b) hur en person kommit att bli ond. Det finns ingen anledning att tro att Hitler var ond vid 5-6 års ålder. Men han var rejält ond vid 50 års ålder. Någonstans däremellan blev han ond.
    2. Att vara ond = (innebär) att handlingar som resulterar i andras lidande eller förnedring ger en motiv att begå en sådan handling. Detta är inget cirkelbevis utan en definition, för övrigt ganska lik den Du själv använde.
    3. Sannolikt finns det människor som är onda i den betydelse som definierats i 2. De skapar lidande hos andra därför att det är har en drivkraft att göra så.
    4. Du får gärna ha en helhetssyn på mänskligt handlande, där psykologiska, psykiatriska, ideologiska och sociala variabler vägs in vid bedömningen av människor som begår grymma handlingar. En lämplig variabel är vilka motiv som driver människor. Om de drivs av att framkalla lidande hos andra så är de (enligt definitionen ovan) onda.
    5. Ondska borde vara möjligt att diskutera utan att hissa varningsflagg för religion eller metafysik. Det är en fråga om definitioner och om fakta om vilka drivkrafter en del människor har.
    6. Tyvärr finns det onda människor i den mening jag angett.

  • Rolf Nilsson säger
    Inlagd 20120128

    Hoppas båda Allan och Bertil är med på att det nyss födda människobarnet inte besitter någon ondska. Det är ju när kampen om att skaffa sej makt över andra människors vilja och över rikedomarna som ondskan i människorna trappas upp. Hitler hade nog kunna bli någon annan om ödet styrt honom i en annan riktning. En del religionssamfund kan också bidraga till att skapa spänningar mellan människor. Kanske min fundering var alltför enkel men jag förmår inte just nu mer i denna fråga.

  • Allan Friis säger
    Inlagd 20120129

    För att förstå varför det finns folk i fortfarande i våra dagar använder begreppet onda människor för att beskriva människor som begår ”onda” handlingar anser jag, till skillnad mot K, att det är nödvändigt att härleda ordet till dess ursprung i vår del av världen, nämligen till Gamla Testamentet.. Med det menar jag naturligtvis inte att detta tanklösa bruk endast skulle vara förbehållet bibeltrogna eller religiösa människor. Dessa använder också gärna ett annat metafysiskt och moraliskt anfäktat ord för att beskriva en våldsutövares grymma handling , nämligen synd. Med en syndig eller en ond människa, menar man ungefär detsamma, Skillnaden är, att i det förra fallet man kan få förlåtelse via botgöring.

    Jag utgår ifrån att när K säger att det finns onda människor, så menar han att de är genuint onda, d.v.s att de är latent onda innan de har begått våldshandlingen.

    Om man nu accepterar att det finns genuint onda människor, så måste det logiskt sett, också finnas genuint goda människor, vars mål är att bara göra goda gärningar. Eller man är god först sedan man gjort den goda handlingen. Till dess är man latent god?
    Nu kan problem uppstå för de bokstavstrogna, om en genuint ond människa plötsligt gör en god gärning eller en genuint god människa blir en våldsverkare!

    Ex. En snäll och omtänksam familjefar, som inte drar sig för att bestialiskt döda sin dotter för att rädda sin familjs heder!
    Han var snäll först, sedan blev han ond, skulle kanske K säga.

    Det är denna dualism eller komplexitet i frågeställningen, som gör det ohållbart att kategorisera vissa våldshandlingar som utförda av onda människor.

    I sitt senaste inlägg uppställer K tre kriterier för att definiera en ond människa.
    A. Handlingen ska vara grym. B. Offret lider. C. Förövaren har en drivkraft att se offret lida. (= Njuter?)
    I den senare premissen förutsätts det som ska bevisas.

    Vad vet man om våldsverkarens drivkraft? Han kanske istället har stor ångest, skräck och självförakt inför dådet. Oavsett vad denne själv säger så vet men inte hur han känner sig. Och det kan ingen annan heller bedöma.
    C. går alltså inte att verifiera, alltså håller inte den definitionen på en ond människa.

    Det är mer konstruktivt att vid till synes känslokalla och bestialiska dåd, undersöka som jag hävdat i tidigare inlägg, förövarens psyke och helhetsbakgrund.

    Om man skulle praktisera begreppen onda och goda människor i världspolitiken skulle man hamna i ett gungfly. Förutom Hitler och Stalin har vi mer näraliggande storheter som presidenterna Nixon Johnsson och Bush, som alla har medverkat i utrotningskrig. För att inte tala om ledarna för samtliga militärdiktaturer och liknande i världen som utför grymma handlingar och fasansfullt lidande för sitt folk. Men jag kan tänka mig att många av dessa despoter av många i sina respektive länder, uppfattas som goda och ansvarfulla ledare, trots att de har blod på sina händer. Allting är relativt!

  • Bertil Rolf säger
    Inlagd 20120130

    Allan, tack för utförligt och konstruktivt svar! Inte för att jag tror att vi kommer att bli eniga, men det är intressant att se hur Du tänker.

    Som Du riktigt påpekar har min ståndpunkt om ondska med motiv att göra, alltså drivkrafter bakom handlandet. (Det är inget cirkelresonemang, men vi kan lämna den formella sidan därhän.) Och Du har rätt i att man enligt min uppfattning kan vara ond utan att ha förmått iscensätta den onda handlingen. Den som drivs av motiv att skada andra, som utformar en plan och vidtar steg att iscensätta planen, men som misslyckas, är egentligen lika ond som den lyckas iscensätta planen. I den mening kan det finnas latent ondska som av lyckliga omständigheter inte kommer att sättas i verket.

    På samma sätt med godhet och latent godhet. Det är dock inte så att alla, precis alla, av en god människas gärningar, är goda. (Lika litet som en ond persons alla gärningar behöver vara onda. Hitler var snäll mot hundar, det ska inte frånkännas honom.) Människor har mer än en drivkraft.

    Detta synsätt står i samklang med internationell rätt. Där definieras ”folkmord” som vissa handlingar som ” förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan”. (Wikipedia) Notera att man räknar med avsikter, dvs motiv. Internationell rätt och svensk lag räknar också med latenta motiv som aldrig förverkligats. Det är straffbart med ”försök, förberedelse eller stämpling” till folkmord.

    För att upptäcka en persons motiv är det psyke och helhetsbakgrund man måste bedöma. Jag ser ingen motsättning mellan våra uppfattningar där. Att bedöma motiv är inte så mystiskt som Du vill göra gällande. Våra domstolar hanterar dagligen sådana bedömningar. Historiker, psykologer och sociologer är inte främmande för att resonera om motiv. Föräldrar och andra som har hand om barns utveckling sysslar ständigt med att försöka stärka goda motiv och trycka tillbaka onda motiv. Naturligtvis kan man inte direkt observera en persons motiv, men det finns ofta tecken som vi kan lära oss att upptäcka.

    Att bedöma motiv som ondska hos politiker kan vara svårt, därför att inte alla politiska motiv läggs i dagen. Ändå är det klart att Hitlers ondska låg bakom folkmordet på judar och Stalins ondska låg bakom folkmordet på ukrainare.

    Däremot förstår jag inte vad Du menar med att Johnson, Nixon och Bush bedrivit utrotningskrig. Utrotningskrig drivs av motiv att utrota och motiv är ju inget Du tror på.

    Slutligen tror jag inte att allt är relativt. I så fall vore det ju ingen mening att resonera alls – du har ju i så fall alltid rätt på ditt sätt och jag har rätt på mitt sätt, trots att vi är oeniga.

  • Allan Friis säger
    Inlagd 20120131

    Bara en kort kommentar till utrotningskrig och allt är relativt.
    Till formen har Nixons och Johnsons massiva bombningar över Norvietnam karaktären av utrotningskrig, efterom målet inte bara var att slå ut infrastrukturen, utan även att med gift- och splitterbomber förgifta, resp. förinta jord, skog och människor.
    Bush startade i stor skala med samma koncept mot Irak, men hann inte fulllfölja projektet innan Irak gav upp.
    Med relativitet menar jag att despoter och maktmänniskor kan uppfattas som goda resp. grymma beroende på vilken nytta och välbefinnande männsikor har av deras handlande.

    Tack själv för ett trevligt och intressant meningsutbyte.

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.