Fönstret mot gården
Morgon i Kottby. Helsingfors. Damen med det gula köket har ännu inte vaknat. Det har däremot hennes granne. Hon dansar runt i köket, kastar en lång halsduk om halsen och far sen i full fart nerför trapporna.
Den unge mannen på tredje våningen sitter redan vid sin dator. På gården blåser en man med hjälp av en högljudd maskin löv från en punkt till en annan. En äldre kvinna går över gården med en hund. Skolbarn är på väg till skolan. Alla har ryggsäck på ryggen. Någon går ensam.
Det finns en känd film av Hitchcock från 1954 som heter Fönstret mot gården (Rear Window), där James Stewart spelar en fotograf som brutit benet. Han ägnar nu dagarna åt att spionera på sina grannar. Så småningom blir han övertygad om att en av dem begått ett mord. Slutet är riktigt spännande då mördaren (det finns en sådan!) kommer på vem det är som spionerar. Tänker på den här filmen nästan varje dag. Grannarna – och vi – har inga gardiner.
Något liknande – att man råkar se något oväntat och dramatiskt – inträffar också i Agatha Christies deckare 4.50 från Paddington. En äldre dam sitter på tåget och råkar för ett ögonblick titta in i en kupé på ett annat tåg. Hon ser ett mord. Skakad berättar hon om saken för sin väninna Miss Marple. Denna tror henne. Det gör däremot inte polisen. Miss Marple tar då själv hand om fallet. Tänkte på den här historien tidigare i höstas när jag tog tåget just från Paddington. Tåget tog mig ner till sydväst – till Devon, Agatha Christies hemtrakter. Inget konstigt hände under resan. Inget mord. Besöker ett par dagar senare Agatha Christies sommarhus Greenway vid floden Dart. Här bodde hon varje sommar under många år, och här utspelas också ett par av hennes deckare. Bland annat hittar man ett lik i båthuset. Själv hittar jag båthuset men inget lik. Jag är besviken.
Kväll i Kottby. Grannarna ser på TV, sitter framför sina datorer, lagar mat. Alla är hemma. Ljus tänt över allt. Med ett undantag. Hos damen med det gula köket är det fortfarande mörkt. Funderar på detta. Funderar på vad som kan ha hänt. Tänker på Hitchcock och Agatha Christie. Sen fattar jag ett beslut. Imorgon kommer gardinerna upp!
Ulf Persson
Skribent, bloggare och författare





