Här följer ett utdrag som jag har skrivit, ur boken ”Dröm och Mardröm”

utgiven av Vårdförbundet som presenteras på Almedalen den 4 juli klockan 10.30

i TCO-parken.

Det är min bestämda åsikt att det är spännande att åldras och en bonus om man kan hålla sig frisk. Men visst måste jag medge att det är svårt att acceptera att det roliga ändå har ett slut. Min man brukar säga, “ungdomen är överreklamerad”. Och jag är benägen att hålla med, jag är oftast glad över att inte behöva vara ung. Det finns en trygghet i att bli gammal.

Jag började min yrkesbana när jag var 22 år och har sedan dess arbetat med stor passion och med en aldrig sinande nyfikenhet på kunskap. Jag har lyckligtvis kunna välja ett yrke där kultur, konst och formgivning spelar huvudrollen och som fört mig till inspirerande möten med geniala människor över hela världen. Möten med personer av olika härkomst, ur många kulturer, är nog det som har berikat mitt liv mest. Idag är jag 69 och känner ändå inte på något sätt att jag fått nog, snarare tvärtom, jag skulle vilja spendera mycket mer tid för fler möten, på platser jag ännu inte hunnit med. Det är fantastiskt att jag idag kan njuta av den kunskap jag har och använda mig av all erfarenhet. Det är en ovärderlig insikt. Därför fortsätter också mitt arbete som författare och trendanalytiker.

Ordet pensionär är förlegat för mig, men jag tillstår att jag gärna tar emot de förmåner som det ibland innebär att bli äldre äldre. Jag känner mig priviligierad och känner att jag kan utveckla viktiga frågor i mitt arbete och lusten brinner. Det är häftigt att så många unga människor i min omgivning vill att jag delar med mig av min kunskap.  Jag får ofta förfrågningar av doktorander och designstudenter. De ber mig läsa uppsatser, svara på frågor för olika projekt och söker även mitt mentorstöd. Ser jag själv tillbaka, på när jag var ung studerande, så hade även jag många äldre förebilder, kunniga personer som jag kunde rådslå med. Jag hade länge min mentor i Paris, där jag först studerade och dit jag senare ständigt återvände på olika uppdrag. Hon var en strålande vacker kvinna som levde ett äventyrligt liv, reste hela tiden på olika uppdrag och utforskade nya möjligheter. Hennes kulturella livsstil kunde jag identifiera mig med, det var något jag önskade uppnå. Hon hade en dotter i min ålder och levde med en vetenskapsjournalist som också hade ett eget program i fransk tv. De levde i en ljuvlig liten lägenhet i St Germain. Vi kom att bli mycket nära vänner och när jag många år senare råkade ut för en katastrof yrkesmässigt var det hon som försvarade min heder och ställde upp för mig. Vår vänskap varade långt efter att hon slutat arbeta. Hon utvecklade sina intressen och började också måla. Tyvärr blev hon inte äldre än 83 år och dog av en misslyckad rutinoperation.

Jag har haft många äldre kvinnoideal. Men egentligen har jag aldrig tänkt på deras ålder utan snarare varit inspirerad av deras personlighet, integritet och inställning till livet.  I en av mina världar, modevärlden, är det inte längre en självklarhet att bejaka sin personlighet och behålla den livet ut och acceptera åldrandets olika faser. Istället har utseendet tyvärr blivit en handelsvara, som handlar om att till varje pris hindra ålderstecken. Det är synd. Redan de första rynkorna i tjugoårsåldern skall jagas bort med olika medel. Dessa medel och metoder syns ju och förfular ungdomens fräschör eller skapar “unga” monsterutseenden hos gamla människor. Det är hemskt att se hur modet idag skapar denna nyckfulla ungdomsfixering.

Jag fick mig ett gott skratt när jag av nyligen råkade se den franska motsvarigheten till Oscarsgalan, César, på tv i Paris. Man hade valt att ge årets hederspris till Kate Winslet som tidigare uttalat sig i pressen om att hon inte motsatte sig att åldras och att hon, Emma Thompson och några andra kolleger manifesterade mot botox och plastikkirurgi. Programledaren som hade läst på, skojade med henne och berättade för publiken att Kate Winslet startat motståndsrörelsen DON´T FUCK WITH NATURE! Jag hejar på denna nya rörelse!

Det är viktigt att få åldras inte bara med sitt utseende, utan också med sina vanor, sitt tycke och sin smak. När vi blir äldre skattas stunden du befinner dig i, möten med familj och vänner, dagliga händelser och de små närvarande tingen högt. Därför i en eventuell vårdsituation, blir det så viktigt att vårdpersonal lär sig att ta hänsyn till personers individuella vanor som rotats under så många år.

Cay Bond

Trendanalytiker, journalist och författare