Lilian O. Montmar

Lilian O. Montmar är författare och född i Stockholm.  Hon har bland annat skrivit ”Solnedgången kan ingen ta ifrån mig”, 2008, som är den tredje fristående delen av en trilogi, som inleddes med ”Hedersmannen” (2003) och ”Födda i våldets tecken” (2005). Lilian driver Bokförlaget Alerta och skriver, bland mycket annat, i Tidningen Kulturen.  Nu är hon aktuell med en pendang till  dokumentärromanen ”Kolonisterna på hjortronmyrarna”, (2010): "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn" som har fått fina recensioner i pressen. Hör mer om boken i det här klippet >>>
Medicin & hälsa, Personligt & livsåskådning, Politik & samhälle

Ge människan rätten att få hållas nedsövd i livets slutskede

Mina syskon och jag har nyss sett och hört vår mor dö på ett vårdhem för åldringar. Dödskampen varade i fem dygn, d.v.s. 120 timmar från det att hon slutade äta och dricka. Hon betonade att hon inte ville leva längre, ville bara att det skulle gå fort. Om hon hade tålt morfin hade hon kanske haft det lättare.

Det är naturligt att få dö efter ett långt liv. Frågan är om det måste ske så naturligt? Att lida för att få överleva: ja! Men att lida för att få dö: nej! Varför är det omöjligt att läkare på ett äldreboende med palliativ vård kan ordinera ett sömnpreparat för människor i livets slutskede? Medicinen borde ges alltefter behov och under hela dödskampen. Skulle en människa vilja uppleva sin dödskamp i vaket tillstånd, borde detta önskemål självklart också kunna infrias. Den palliativa vården får inte heller bero på vilken läkare som ordinerar behandlingen. Inte heller ska tomma löften ges. Enligt SCB:s befolkningsstatistik finns det idag ca 550 000 personer som är mellan 75-84 år och ca 248 000 som är 85 år och äldre.

Jag vill understryka att vi inte anklagar vårdhemmet, tvärtom är personalen på detta hem omtänksamma. Däremot ansåg man sig inte ha lagligt stöd för våra önskemål om att mor skulle få sova. Vi talar här inte om dödshjälp eller om att förkorta livet, utan bara om rätten att få en human död, att slippa lida.

Initialt informerades vi om hur dödsprocessen går till: ”Er mor kommer varken att känna smärta eller ångest. Det kommer att ta ca 5-7 dygn för henne. Hon har ju fortfarande kött och muskler kvar, som det kommer att ta tid för kroppen att förbruka, om det inte sker någon inre organkollaps förstås!”

Vi vakade vid hennes sida. Stundtals mådde hon mycket illa, kräktes och hade fruktansvärd huvudvärk. Hon var hela tiden orolig, kallsvettades, skallrade tänder och hade dödsångest. Vi fick be om medicin som ibland gav lindring. När hon sköttes gick vi ut ur rummet och satte fingrarna i öronen för att slippa höra hennes genomträngande, förtvivlade gallskrik. ”Gör det så ont i kroppen när man rör vid henne? Är hon skräckslagen?” undrade vi. ”Hon spänner sig! När hon inte orkar göra motstånd längre, kommer hon att vara mer lätthanterlig!”, sa sköterskan. Vi led med vår mamma! Man måste beundra personalen för deras starka nerver.

På tredje dagen visade det sig att utdelningen av de ordinerade smärt- och ångestdämpade medlen begränsades. Stolpillren var maximerade till 3 x 5 mg per dygn tjuvläste vi i journalen. De första tre dagarna gavs hälften, de sista dagarna hela doser. ”Jag är alldeles slut”, stönade mor. Vi kontaktade sjuksköterskan, bad att mor skulle få sova. Men det var fortfarande för tidigt att tillföra mer av morfinsubstitutet som skulle ge lindring. Sköterskan frågade henne hur hon mådde. Trots sitt tillstånd svarade mor som alltid artigt: ”Tack bra!”

Fjärde dagen ville hon försöka prata. Vi hörde henne knappast, uppfattade att vi inte fick fortsätta hälla vatten i mungipan på henne. ”Man får inte göra så på folk!”, försökte hon fostra oss. Vi köpte istället en pipett som används till katter och fåglar samt spray som saliversättning. Hon var så vaken att hon kunde hjälpa till när vi sprayade in saliversättningen i munnen.

Femte dagen blev hon hastigt sämre. Blod rann ur munnen. Hon var vid medvetande, men andades genom att dra hakan bakåt för varje andetag. Kippade efter andan som en fisk på land. Vi höll hennes hand och spelade vacker musik. Av en tillfällighet spelades ”Ack, i ro slumra in” när hon slutligen drog två längre andetag och stillnade.

Jourläkare tillkallades och mor dödförklarades. Läkaren ansåg att det inte kunde ha funnits något hinder för nedsövning, men att den döende måste väckas var fjärde timme för att få lov att sova vidare. Makabert!

Sjuksköterskan förklarade efteråt att dropp måste sättas in på ett sjukhus. Den optionen fick vi aldrig ta ställning till. Insikten om dödsförloppet kom ju också pö om pö för oss. Vi vet inte om de tre första dagarna, när hon fortfarande kunde säga att hon ”var alldeles slut”, var de värsta. Men den palliativa vården verkar dock mer benägen att öka doserna de sista dagarna.

Vår mor blev nästan 93 år. Om vi, hennes barn blir lika gamla, dör vi om ca 25 år. Vi vill skapa en debatt för att påskynda förändringen av vården i livets slutskede.  Vi vill inte möta döden lika vakna och medvetna som vår mor. För hundra år sedan tynade folk bort på samma vis som idag. I en upplyst tid måste människan få dö en värdig död. Det är vi värda!

Lilian O. Montmar

författare, skribent i Tidningen Kulturen och driver bokförlaget Alerta

Kommentarer
  • MALIN säger
    Inlagd 20101226

    Väldigt vackert och personligt skrivet om en jobbig period.Jag håller med dig i dina åsikter också, vi är absolut värda en värdig död!

  • Majly Svensson säger
    Inlagd 20110129

    Min mamma fick somna in i måndags 24 januari på sin 97 års dag, Hon fick en lugn och fin insomning.Omkring fars dag började nerräkning för hennes tid, efter att varit svårt att få kontakt med alltid under några år, så tar läkaren bort all hennes medecin även för hennes diabetes, Vi fick en mamma som vi haft kontakt med hennes humor och hon har vetat vem vi var då vi besökte henne hon kom ihåg saker som hänt60-70 år tidigare. Vilken lycka dom kollade hennes värden och om det provet inte var bra då gav dom henne det. Tänk alla gamla som ligger på hemmen nerdrogade vi sänder ett stort tack till dessa läkare som vågade bryta medecinerna. MEN hon fick morfin vid behov och detta blev vid flertal gånger under tiden som kom, hon skulle inte få lida. Men vi var undrande till detta i början, men så var vi där och hörde då de skulle hjälpa henne och dessa skri som hon hade gjorde att vi ändrade åsikt.Den sista veckan klarade hon inte att äta och sedan kom drickat bort med så vi fick fukta munnen, då fick vi läsa en brochyr om livets sista dagar och där stod vad som kunde hända om dom fick dropp och det var vi tacksamma för att hon inte fick. Hon kunde fått ödem och det är inte bättre. Men vår mamma fick morfin i varierande styrka och tack för det och i all sorg är vi tacksamma till den behandling hon fick dels av sinna läkare på hemmet samt personalen.

  • Anna säger
    Inlagd 20110328

    Stark läsning! Och starkt av dig att skriva ned det och berätta såhär. Jag har en liknande berättelse om min Pappas död, men det känns alldeles för svårt att sätta tydliga ord på. Vi tre systrar var hos honom och kände nog att han fick lida i onödan de sista timmarna av sitt liv. Det är ett tungt minne.
    Skickar varma tankar och sympati till dig och de dina som var med där.

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.