Varför går man i exil? Varför lämna det gamla invanda och ge sig ut i det okända? Många svenskar, inte minst seniorer, drömmer som bekant om ett behagligt liv någon annanstans. Behagligt klimat och billigt vin. Se där en god kombination. Att smälta in i landet är det ofta inte fråga om. Inte heller att lära sig språket.

Vad är det för fel med en svensk koloni? Med svenskt kaffe. Man känner sig hemma, fast borta. Tryggt och spännande på samma gång. Perfekt. Själv gjorde jag för en månad sedan tvärtom. Familjeanknytning (hustrun) och masochistisk läggning ledde mig till Finland och Helsingfors. Här är det kärvhet som gäller. I klimat, språk, vinpriser. Inte tal om att gå den lätta och behagliga vägen.

Att livet skulle vara kärvt i Finland var man ju beredd på. Det ligger så att säga i sakens och landets natur. Sisu och barkbröd och sånt. Det börjar också direkt. Flyttlasset kör fast i leran på landet! Räddningen heter traktor som tillkallas från närmaste by. Belöningen för att man inte gett upp heter bastu och dopp i isvak. Ska man njuta, så ska det ske med en tillsats av lidande! Lidandet fortsätter sen dagen efter i Helsingfors när ett berg av kartonger samt diverse möbler ska bäras upp på tredje våningen. Naturligtvis utan hiss.

Som om det inte var nog ger vi oss på Långfredagen ut på det riktiga lidandets väg kallat Via Crucis (korsets väg). Det är alltså Jesu lidandes väg som spelas upp i centrala Helsingfors med tiotusentals vandrande åskådare som publik. Det är synnerligen spektakulärt. Inte minst när Jesus släpar sitt kors uppför de branta trapporna till Domkyrkan för att korsfästas. Det är en dramatisk och imponerande föreställning som i år spelades upp för sextonde gången. Att höra Jesus förhöras av Pontius Pilatus på finska var en personlig höjdpunkt.

Det egna lidandets väg fortsätter dagen därpå i det köptempel som gjort Ingvar Kamprad rik och berömd. Människomassan från lidandets vandring kvällen innan tycks ha följt med. Som medlemmar i en Kamprads egen Family tar vi oss på vår lidandes väg från station till station. Från Billy till Norden till Jansjö till Ektorp. Det är Via Crucis hos Kamprad!

Lidandets väg avslutas med skärselden i form av kilometerlånga köer till kassorna. När man gått genom skärselden väntar paradiset. Tror man. Den korv med bröd som man i sin givmildhet unnar sig själv kostar i Sverige fem kronor. I Finland är priset sjuttio cent, vilket är drygt en krona mer! Man lider i Finland!

Söker sedan ”Stadin sielu”, vilket är Helsingforsslang för stadens själ. Var finns då denna själ? På tredje våningen på Akademibokhandeln, där litteratur om staden i form av kartor och turistböcker finns? I Gammelstaden, där minnesmärket över Gustav Vasa sitter? Det var ju han som 1550 fick för sig att grunda staden, vilket man får vara tacksam för.

Det är trädgårdsloppis i Kottby, där jag bor. Här finns en hel stadsdel med gamla trähus, som författaren John Steinbeck en gång lär ha blivit synnerligen förtjust i. Dessa hus har även fantastiska trädgårdar. Idag är det loppis i några av dem. Går dit och fyndar en DVD för 1,50 euro. En nyinspelning av Brideshead Revisited! Oemotståndligt.

Åker buss. Följer sedan ett svängigt sambatåg från Sörnäs metrostation på en runda i stadsdelen Berghäll. ”Kallio kukkii” är dagens upprop, och det betyder ”Berghäll blommar”. Kan jag gott tro när jag spanar ut över Dallapéparken, där sambatåget slutar och picknick med konsert börjar. Som alltid i Finland finns nu ett stråk av allvar och lidande. På den byggnad där det finns scen och kafé står det längst upp ”Paarihuone”. Det betyder bårhus! Så är det. Dagens festande äger rum i ett gammalt bårhus. Gläd dig inte i onödan!

Och det är väl kanske här stadens själ ligger. Från Jesu lidande vandring i centrala Helsingfors i påskas till sambatåget idag. Med bårhuset i bakgrunden. Lidande är alltså här granne med nöje!

Börjar gilla den här stan på riktigt. Spaningen efter dess själ går vidare. Stadin sielu! Och på tal om Skåne, där jag kommer från. Edvard Persson bodde här i Helsingfors i sju år! Vad tyckte han? Vad gjorde han? Lärde han sig finska? Se här ett lämpligt forskningsprojekt i exilen.

Varför går man i exil? För att lära sig något? För att lära sig något om sig själv?

Ulf Persson

Skribent, bloggare och författare