Människosyn/värdighet i fara
Nu har massmedias fokus under de senaste dagarna riktats mot en äldreomsorg som inte är värd namnet och tyvärr är det så att när TV och dagspress uppmärksammar ett problem blossar diskussionen upp för att snart vara glömd igen.
Självklart är profithunger ett stort problem, men frågan är om inte vår brist på en genomtänkt människosyn är värre.
Om vi accepterar att varje människa har ett okränkbart människovärde borde de hemskheter vi ser på TV från äldreomsorgen vara omöjliga. Man kan ställa sig frågan om vi inte talar tillräckligt med varandra om människosynsfrågor. Under många yrkesverksamma år föreläste jag om äldreomsorg, som utgår från den enskilda människans behov. Ibland kände jag mig en smula generad, och tänkte att det jag sa var självklarheter. Men jag mötte oftast ett stort gensvar. Nu har jag varit pensionär i drygt två år, och döm om min förvåning, när jag för någon månad sedan talade för en grupp vuxna som var anhöriga till en person med demenssjukdom fick kommentaren, ”det här borde alla få höra!”
Ofta talas det om att äldreomsorgen kommer att bli bättre när vi 40-talister ställer krav. Det tror jag är ett önsketänkande. När du har behov av så mycket vård och omsorg så du får bistånd till ett äldreboende har du inte kraft att protestera. Av egen erfarenhet till en mor som dog på ett ”Caremahem” 1999, vet jag att man som anhörig kan gripas av sådan maktlöshet och hopplöshet när man försöker strida för sin kära att man ger upp. Till slut var jag tacksam för minsta lilla vänlighet och för att mor hade tak över huvudet och en egen säng.
Är det så att vi börjar tro att människor behöver antingen morot eller piska för att utföra sitt arbete? De som får morot (bonus) får rätt att piska (skylla på) dem som finns under i hierarkin. Man kan lätt få den uppfattningen. Måste de som arbetar inom vårdbolagen ”stänga av” sin medmänsklighet för att sköta sitt jobb. Hur kan det annars vara möjligt att lämna en döende människa ensam i sin avföring på ett skyddsunderlag av plast?!
Vi 40-talister måste nog redan nu börja tala människosyn med varandra och med våra beslutsfattare. När vi väl är beroende av det som erbjuds är det för sent. Inte vill vi väl heller acceptera att de som nu är föremål för äldreomsorg får lida. Vill vi värna om ett samhälle där alla har samma människovärde får vi engagera oss. Faran är annars att ett förakt för svaghet breder ut sig!
Kristina Telerud
Diakon och har varit verksamhetschef för Ersta diakonis sociala verksamhetsgren där äldreomsorgen är en viktig del.
Det du skriver har jag under många år funderat över och i vissa delar tror jag människan förändrats i sin grund. Den tekniska utvecklingen har gått för fort och människan står i dag närmare de döda tekniska tingen än sig själv. Tekniken borde i första hand vara till nytta för människans överlevnad på jorden och inte en marknadsvara i en gigantisk överkonsumtion på våra ändliga råvaruresurser. Jag vill nästan själv gråta när ett barn gråter över en förlorad mobiltelefon.