Nytt kliv i karriären vid 73 – varför omöjligt i vårt land?
Jag har varit borta några dagar och sitter med DN:s rapportering (4 maj) om attacken som dödade Usama bin Ladin. Ett sidoreportage har rubriken CIA-chefen tar nytt kliv i karriären. Jag börjar läsa lite översiktligt men hajar sedan till. Hjärnan bakom jakten på bin Ladin har enligt reportaget varit CIA-chefen Leon Panetta, en 73 –årig demokratisk karriärpolitiker.
Snart byter han jobb och blir istället USA:s försvarsminister. Jag läser om igen, är det inte tryckfel, det ska väl vara 53 år, möjligen 63 år men 73 år, aldrig? Men se där finns ett foto av denne Panetta, det kan stämma, han ser faktiskt ut att vara i 70-årsåldern.
Egentligen skulle jag inte bli förvånad, jag har hört om detta förut från USA, 80-åringar som kandiderar till att bli senatorer, ja jag har själv jämnåriga vänner däröver som säger att de aldrig vill sluta jobba. Några måste helt enkelt jobba för att klara försörjningen.
Jag funderar på varför USA inte har samma ålderstänkande som vi. Kan det bero på vårt pensionssystem som anknyter till samma ålder för oss alla? När vi uppnått den ribban ska vi vara gamla. Visserligen uppmuntras vi idag att fortsätta att jobba några fler år. Men karriärer, nej, det är omöjligt.
Förklaringarna till skillnaderna är säkert flera, det skulle vara intressant att få synpunkter. Det kanske går att förändra synsätt också hos oss på sikt.
Monika Olin Wikman
Författare, jur. kand och tidigare landstingsdirektör
Det är nog ganska viktigt med bred erfarnhet, ledaregenskaper och ett bra kontaktnät. förmodligen är inlärningsförmågan mindre intressant. Eventuellt är lämpliga kandidater för befattningen inte så många i Obamas ögon
Tack Håkan för kommentar , visst är dessa egenskaper nödvändiga , men nog måste Obama kunna välja utifrån ett ganska stor grupp – han väljer ändå så här och förmodligen den bäste i hans ögon. Åldern var inget hinder . I vårt land finns många erfarna människor i hög ålder med egenskaper som krävs för ledande befattningar – men aldrig väljs dessa. Sanningen är väl att åldern hos oss är ett absolut hinder ?
Jag tror att vårat pensionsystem är ett hinder för att arbeta vidare.I nästan på allla andra länder,så är det inte ovanligt att 70 el.80 -åringar arbetar kvar i yrket/företaget tillsammans med sina barn. DE sista 10 åren har jag läst att många 65+ startar företag och det visar ju på en positiv utveckling.Däremot kan man inte läsa att den nya ledaren i företaget eller förvaltning eller statsförvaltning är 65+. Nu för tiden diskuteras att vi skall arbeta till 69 år,för att vi skall kunna försörja alla med pension. Jag vet egentligen inte vad som är bra. Mer valfrihet i pensionsystemet vore på plats
Gunilla , jag håller med om trenden att det börjar bli vanligare att 65 + startar egna företag . Många som redan är företagare ser inte heller 65 årsdagen som någon avgörande tidpunkt.
Men när får vi , som Du indikerar, en generaldirektör som fyllt 73 ?
Mer åldersflexibilitet efterlyses alltså, en del varken vill eller orkar arbeta längre medan andra inget hellre vill.
Pensionssystemet är en blockering. Vi förväntas sluta vid 58/60/65 eller senast 67. En privat arbetsgivare kan vara flexibel men för statliga verk är det en omöjlighet. Du ska gå vid 65, valfrihet finns ej.
Nä, nu räcker det väl med eländesbeskrivning. Vi kan alltid hitta omöjligheter, verkliga eller inbillade som hindrar oss att förvekliga oss själva Gnäll är inget bra sätt.
Utbildningsminister i USA kan jag inte bli. Utbildningsminister i Sverige kan jag bli. Det intressanta tycker jag är att det finns en mängd företag i dag som arbetar för att ge 65-plussare nya karriärer. Vi är en intressant resurs. 120 000 i åldern 65-74 år var sysselsatta 2009. På tre år har en ökning skett med 45 000 personer. Säkert är det ännu fler i dag 2011, i alla fall jag och min fru.
Exempel på företag som sysslar med att hjälpa oss i en ny karriär är:
Seniorkompetent.se http://www.seniorkompetent.se/
Seniorbolaget.se http://www.seniorbolaget.se/index.html
Senioruthyrning.se http://www.senioruthyrning.se/
Bemanningsföretag GoVeteran http://www.goveteran.se/index.html
Finns inget företag inom ditt område så går det fina firren att starta eget – no problem!
Roligt med så många kommentarer på detta inlägg. Bra skrivet Monika!
Detta inlägg var inget gnäll eller eländesbeskrivning i min mening, Monika beskriver bara hur olikt ålderstänkandet kan te sig beroende på vilket land vi bor i. Jag tycker att det är fascinerande men är ändå glad att jag inte lever i USA för i många andra områden är Sverige ett betydligt vettigare land.
Så bra, Monika, att du ta upp ämnet. Ålderstänkandet har bredd ut sig över hela landet och är en ganska trist utveckling. Amerika är en demokrati precis som Sverige men så mycket friare. Det finns inte så många lagar som styr samhället; entreprenörsandan kan utveckla sig fritt – man är sin egen herre – därav också inställning att alla ha något att bidra med oavsett åldern. För många spelregler gör att idéflödet stagnera och människans handlandet blockeras alldeles för mycket. Flexibilitet också med åldern skapa möjligheter.
Viktigt ämne! Många vill gärna fortsätta jobba efter 65. Själv är jag 66 och löste det på så sätt att jag hoppade mitt fasta jobb vid 53 och byggde upp en egen verksamhet med webdesign och dataundervisning. Två saker man kan fortsätta med så länge man vill. Förvisso har många ett sådant arbete att de kan var utslitna när de når 65 år, medan andra har krafter kvar och vill göra något. Så valfrihet måste vara det rätta tycker jag.
When does middle age begin? http://pensionarsbloggen.wordpress.com
Min hypotes om svensk åldersfixering är faktiskt införandet av personnumret som mer eller mindre obligatorium i alla sammanhang även där åldern inte spelar någon roll. Jag har inte i något annat land upplevt denna fixering vid ålder, t ex i tidningstexter där man i Sverige talar om 32-åringen, 70-åringen etc. – jämför utländska tidningar! Pensionssystemets fixerade åldrar bidrar naturligtvis men frågan är vad som är hönan och vad som är ägget..