Parfymerad löftesluft?
Så har det blivit nystart för Centerpartiet med den unga rappa Annie Lööf som ny partiordförande. Det gamla bondeförbundspartiet har med dagens blockpolitik fått finna sig i att krympa oroväckande för att få plats i ett allt trängre politikerstall. Jag kommer att tänka på vissa grodarter och fågelarter som blåser upp sin storlek med luft när någon fara uppenbarar sig.
Så småningom lär Annie stöta på en del nålstick och en hel del av luften lär pysa ut och visionerna antar mer normala proportioner. Centern har under lång tid svikit den svenska glesbygden som Annie nu säger skall få en nystart, så i all artighet får man väl citera ordspråket ”bättre sent än aldrig”.
Det finns ändå anledning att i tvivla, efter mina 40 år i Norrlands inland har jag fått uppleva en dramatisk avvecklingstakt av alla möjligheter till utveckling samtidigt som de lokala naturresurserna inte i någon större utsträckning har kommit glesbygdskommunerna till godo. Tillsammans med sparkrav och uteblivit stöd från våra rikspolitiker har den svenska glesbygden blivit än mer glesare i Norrlands inland och även delar av den sydsvenska glesbygden.
Men den svenska glesbygden kan ändå hoppas att småländska Annie Lööfs utfästelser är något mer än just luft och att de gamla stofilerna i hennes parti, som sa att ”hela Sverige ska leva” nu får en knäpp på näsan för detta falska löfte. I Bergs fattigkommun i Jämtland har turerna varit många i kommunhuset i årtionde hur man ska kunna överleva ekonomiskt och där har det hela tiden handlat om sparpaket och nedskärningar i verksamheterna.
Vanligt folk känner av kommunpolitikernas oro och söker sig bort från kommunen då det ges tillfälle. Bland annat Centerpartiet har delaktighet i att denna utarmning av svensk glesbygd har kunnat fortgå så länge att jag tvivlar på att det går att rätta till. Annie Lööfs tankar om reformering av vår glesbygd kommer givetvis inte att ge många röster eftersom en stor del av dessa röster redan flytt dessa bygder sedan länge just på grund av Centerpartiets tidigare glesbygdspolitik. Därför har man anledning att befara att det handlar om parfymerad politisk löftesluft, men att ha fel i detta antagande skulle ändå vara till glädje. Annie har också lovat att bli grönare än den nu blågröna färgen och det finns all anledning att önska henne lycka till med det måleriet. Fast det blir allt kladdigare på den politiska färgpaletten.
Till sist bjuder jag på några höstbilder från vår södra glesbygd.
Rolf Nilsson
Har bakgrund som drifttekniker och arbete inom utrikessjöfarten. Tidigare bloggat på egna bloggen: http://blogg.op.se/bergrolf
