Det är hög tid att vi äldre och snart äldre säger ifrån hur vi vill ha det de sista åren i vårt liv! Många är rädda för att hamna i ett äldreboende där man i praktiken avskalas sin identitet, får ge upp sina vanor och intressen och på det sättet dö medan man lever. Vi frågar oss varför opinionen för förändringar är så svag när vi vet att många är oroliga för den dag då man inte kan klara sig själv.

Annat var det med barnomsorgen, där var många engagerade, där stoppades inga huvuden i busken. Det är som om man tror att det inte går att förändra. Att man får finna sig som tidigare generationer har gjort. Eller också vill man inte tänka på ålderdomen, det är obehagligt. Det får lösa sig när den dagen kommer.

För tre år sedan kom vi ut med skriften ”Vi vill inte bli gamla – som äldreomsorgen ser ut idag” (SNS 2008). Vi har följt upp den på olika sätt i debatter och seminarier och nya frågor har väckts. Därför har vi gjort en ny debattskrift: ”Säg ifrån! Det händer för lite i äldreomsorgen”.

Vi utgår från ett upprop ”Vi vill vara myndiga människor – hela livet” som har skrivits under av över 200 människor med olika politisk bakgrund. Uppropet finns på seniorbloggens hemsida: www.seniorbloggen.se

Att få vara myndig innebär för oss att vi vill ha valfrihet att välja äldreboende där vi känner oss hemma. Vi vill också påverka hur det ska bli i förväg. Att veta villkoren i förväg har varit viktiga principer inom socialförsäkringen, varför ska inte det gälla också våra sista år inom socialtjänsten? Vi vill ha besked om vad samhället kommer att klara och vilket ansvar vi själva måste ta.

Hindren för valfrihet är både tankemässiga, ideologiska och tekniska. Den rådande uppfattningen tycks vara att när vi blir riktigt gamla och kommer till äldreboende då ska vi alla vara lika och behandlas lika. Det är mest rättvist. Men varför då? Är det rättvist att man inte längre får använda sina pengar till att köpa tilläggstjänster, mat och service som man är van vid? För att man har blivit gammal. Det är dags att starta en diskussion om vad som är rättvisa i dagens samhälle och inom äldreomsorgen.

För att göra valfrihet möjlig måste lagen om valfrihet göras obligatorisk och äldrepeng införas. Med ”äldrepeng” menar vi värdet av den omsorg som samhället kan stå för. I valfriheten ingår att vi ska kunna välja utförare. En del menar att det är ”fult” med privata utförare som kan göra vinst på vården. Men varför tillåter vi då att läkemedelsföretagen gör vinster? Självklart kan vi inte acceptera bolag som inte betalar skatt och som inte har en affärsidé som innehåller annat än högsta möjliga vinst. Men en viss vinst måste man tillåta utan den kan ingen driva bolag. Kommunernas omsorg kostar lika mycket som de privata företagen. Men vad gör de med de pengar som motsvarar vinst i bolagen? Varför utgår man ofta från att kommunerna alltid är effektiva? Det är de inte.

Vi tror på ökat utbud och många alternativ när det gäller olika boendeformer. Då kan så kallade livsstilsboenden växa fram. Det innebär att var och en kan finna ett boende som stämmer med värderingar och livsstil. Det kan vara ett sätt att lösa rättviseproblemet. Idag finns vissa embryon, äldreboenden för vissa språkgrupper, för funktionshindrade, för religiösa och för djurvänner. En omsorg som tar hänsyn till äldres olika behov och önskemål kan gynna utvecklingen av en bredare tjänstesektor. En utvecklad teknik och kompetens kan till och med bli exportvara.

Våra politiska partier säger sig alla stå för valfrihet – om än med litet olika definition av det begreppet. Man lovar än den ena än den andra kvalitetsförbättringen som svar på reportage som visar på missförhållanden. Men inget parti har gjort eller förordar en ordentlig genomlysning av vad vården i framtiden kommer att kosta. Och hur den ska betalas. Sveriges kommuner och landsting har gjort ett berömvärt försök att uppskatta kostnaderna och översatt dem till nödvändig kommunalskattehöjning. Den är av en storlek som är omöjlig.

Tilliten i samhället och till den generella välfärdspolitiken, som vi är anhängare av, mister sin trovärdighet när ett av samhällets viktiga problem försummas på detta sätt. Vi tycker att mycket talar för att vi bör införa en äldreomsorgsförsäkring. Det skulle skapa trygghet att veta vad vi har för rättigheter den dag det behövs.

Men låt oss också tänka i nya banor när det gäller hur vi ska bryta upp våra institutioner och öppna upp dem mot samhället. Forskaren Peter Westlund talar om Salutogen Design, ett synsätt som sätter det hälsofrämjande i fokus till skillnad mot dagens synsätt som har sjukdom och förluster som utgångspunkt.

Läs vår skrift! Var med och bilda opinion! ”Säg ifrån! Det händer för lite i äldreomsorgen”.

Skriften kan beställas från:

Cebastos AB

Jan Inghe-Hagströms torg 10

120 71 Stockholm

Tel: 08 6860668

b.rollen@telia.com

Berit Rollén och Monika Olin Wikman