Debatten är intensiv om äldreomsorgen. Grava missförhållanden uppdagas. Det finns stora problem i såväl privata som kommunala verksamheter.

Om några veckor har allt lagt sig och vi har fortfarande inte fått en seriös debatt om det verkliga problemet: Det saknas pengar i äldreomsorgen.

För en god kvalitet behövs tillräckligt med personal och chefer ”på golvet” och adekvat utbildning till dem alla. Kommunerna har i praktiken använt upphandling som ett sätt att spara pengar. Konkurrensen har hittills ofta skett utifrån pris, inte kvalitet, även om en del kommuner nu ändrar system. Upphandlingar skulle överhuvudtaget  inte behövas om de äldre själva fick makten över pengarna och kunde välja.

Det är dags att de politiska partierna vågar ta i den långsiktiga frågan om hur äldreomsorgen ska finansieras. Resurser fattas redan idag. Med nya stora kullar äldre som kommer att ha högre krav på kvalitet kommer samhället inte ens kunna upprätthålla dagens standard – än mindre  medborgarnas alla krav i framtiden – med oförändrad finansiering. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har räknat ut att en standardökning på en procent per år fram till år 2035 skulle kräva en  kommunalskattehöjning med 13 kronor. Vem tror att detta är möjligt? Vi tror det inte. Vad är alternativet? Utred en äldreomsorgsförsäkring och lägg fast vilken vård och omsorg som ska ingå i samhällets åtagande!

Man måste inse att även äldre vill fortsätta att bestämma över sitt liv trots att de blir beroende av insatser från samhället. Vi tror på en lösning där samhället utifrån sitt åtagande och en  biståndsbedömning av den enskildes behov betalar ut kostnaden för vården som en summa pengar som brukar kallas äldrepeng ( jfr  skolpeng). Med hjälp av äldrepengen kan man själv välja utförare utifrån egna önskemål. Utöver äldrepengen ska man kunna lägga till själv för att få service och tjänster som man önskar och som man är van vid. Och som man betalt själv under sitt tidigare liv. Alla ska ha rätt till en grundläggande bra nivå och denna kvalificerade sjukvård och omsorg ska samhället stå för. Låt oss sedan få använda de pengar vi har till att leva livet levande till slutet med så mycket av bevarad identitet som möjligt.

I debatten hävdas allt mer kategoriskt att äldre människor inte kan välja. Tala om förmynderi! Hans Bergström satte fingret på det svajiga i  retoriken i DN häromdagen (DN , kasta inte ut valrätten, 29 nov 2011). ” Om äldre med närstående inte klarar egenmakten att välja äldreboende , hur ska de då kunna välja de kommunalpolitiker som skulle tilldela dem monopolvården ? Och varför skulle vi inte kunna göra val  innan vi blir alltför skröpliga ? I pensionsåldern börjar vi förstå att vi kommer att bli gamla. Då är det läge att välja i förväg det äldreboende vi kan behöva komma till så småningom. 

Vi uppmanar alla äldre och blivande äldre: Säg ifrån! om hur ni i vill ha det. Och var beredda på att ta ett eget ansvar både för att driva fram den gemensamma och den individuella vården och omsorgen. 

Berit Rollén och Monika Olin Wikman