Jag är inte så hemma på datorteknik men skriver på ett lättsinnig sätt i min blogg:http://morfarjohan.se
om livet omkring mig, bl.a de om äldres villkor.Men en som mycket seriöst skriver om pensionärernas ekonomi är Berthel Nordström, som skickade idag nedanstående skrivelse till mig. (Diagrammet som han hänvisar till fick jag inte med)

Här följer Berthels brev:

Den franska TV 3-reportern Sylvie Cozzolino presenterades bl.a. ovanstående diagram, när hon intervjuade mig om hur det nya svenska pensionssystemet (NPS) fungerar.
Ole Settergren, chefen för utvecklingsavdelningen i den nya Pensionsmyndigheten och tillika en av konstruktörerna av NPS hade hänvisat TV-teamet till mig som lämpligt intervjuobjekt.

Här följer hur jag beskrev NPS-systemets fördelar och – med fet stil – nackdelar inklusive förslag som systemet har enligt min uppfattning. De viktigaste grundstenarna i det nya systemet är:
1. Att pensionerna måste bygga på hela livsinkomsten för att bli rättvisa – och inte som i ATP-systemet – bara på de 15 bästa åren av 30.
2. Att om pensionssystemet skall överleva på sikt måste pensionerna följa löneutvecklingen genom att årligen skrivas upp med löneindex – annars urholkas systemet. Det räcker alltså inte med att ge kompensation enbart för inflation som i ATP-systemet.
3. Att det måste finnas en regulator, som kompenserar systemet om oväntade ekonomiska belastningar uppstår. I nuvarande NPS har en Broms lagts in, som hindrar att pensionssystemet havererar. Bromsen slår till om pensionssystemets balansräkning visar underskott – d.v.s. om tillgängarna dividerat med skulderna blir mindre än 1. Sker detta så minskas såväl utgående pensioner som pensionsrätter. Avsikten är att hela pensionssyste-met skall flyta som en kork på samhällsekonomins stormiga havsyta. Därigenom kommer pensionssystemet aldrig att kunna haverera. Nackdelen är att det istället blir pensionärerna som får bära hela bördan. Systemet blir solitt – men pensionsnivån sjunker relativt lönenivån så snart bromsen slår till – just det man ville undvika för att inte pensionssystemet skall urholkas. Av den anledningen kommer kanske inte NPS att vara till nästa istid som NPS-konstruktörerna räknat med.
4. Medborgarna skall själva kunna påverka storleken av sin pension (se diagrammet ovan). Gå tidigare i pension om man så vill – dock tidigast vid 61 års ålder – eller senare om man kan och har lust – eller om man tycker att pensionen är för låg. Staten ger dubbla jobbskatte-avdrag åt dem som arbetar längre än 65 år. Företagens kostnader för socialavgifter sänks från 32 % på lönen till 10 % som stimulans för att anställa fler äldre. Men i framtiden kanske samhället inte har råd av demografiska skäl – att låta unga komma så sent in i systemet som nu – och äldre att själva få bestämma så tidig pensionsavgång.

Samma pension utbetalas till kvinnor och män trots att kvinnorna blir 2-3 år äldre. Medborgarna får varje år information (i det orangea kuvertet) om hur deras pensionsrätter utvecklar sig och vilken pension de kan förvänta sig få – så att de skall kunna göra sina val.

NPS består i huvudsak av fyra delar.
1. Inkomstpensionen (16 procent av den pensionsgrundande inkomsten) är baserad på livsinkomsten. Varje inbetald krona i pensionsavgifter ger pensionsrätt. Inkomstpensionen är ett fördelningssystem där de inbetalda avgifterna betalar samma års utbetalningar till pensionärerna. Staten betalar pensionsavgiften för arbetslösa, sjuka, barnlediga

2. Premiepensionen (2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten) är ett fonderingssystem, där löntagaren fritt kan placera sitt kapital i c: a 800 olika aktie- och räntefonder inom PPM-systemet. Man räknar med att avkastningen på aktier blir större än den genomsnittliga ekonomiska utvecklingen – och därigenom skulle högre pensioner erhållas. Ju större riskexponering man väljer – desto större är förlustriskerna. Yngre kan gärna placera i mer riskfyllda aktier – äldre gå över till säkrare papper när pensionsåren närmar sig.
3. Tilläggspensionen utgår till pensionärer i det tidigare ATP-systemet. Övergången till NPS sker successivt. De som går i pension 2010 får fortfarande 50 % av sin pension baserad på det tidigare ATP-systemet och 50 % från NPS.
4. Garantipensionen ger en grundtrygghet, som utgår till dem som inte alls haft inkomster. De som haft små inkomster och därmed får låg tilläggspension – får den kompletterad upp till en garantinivå via ett garantipensionstillägg. Till pensionärer med låga pensioner (under c:a 14 000 kr/mån) utgår också ett bostadstillägg med max 93 % av en max. hyra på 5 000 kr/månad. Garantipensioner och bostadstillägg betalas av statskassan.

Pensionär med 14 600 kr/mån.(över genomsnittspensionen) har inte mer kvar att leva av – efter skatt och hyra – än den med den lägsta garantipensionen + bostadstillägg har. Så mycket har de ATP-baserade pensionerna urholkats. Av landets 1,8 miljoner pensionärer har 800 000 garantipension och av dem 400 000 bostadstillägg.

NPS är i stort sett ett bra pensionssystem – men har också sina brister:
1. Sverige har tidigare haft två pensionssystem som båda havererat – det ena efter 50 år – det andra efter 40 år. Båda har urholkats värdemässigt. Det inger inget vidare förtroende för staten som pensionsadministratör. Om nu även det tredje systemet skulle kapsejsa – är risken stor att svenska staten kommer att betraktas som en simpel pyramidspelsaktör – som efter varje haveri bara startar om på ny kula med ett nytt pensionsspel. Därför är det viktigt att NPS –pensionernas värde inte urholkas.

Intentionerna ar bra – med ett långsiktigt pensionssystem – ett som skall vara till nästa istid samt – att få en jämlik ekonomisk utveckling för både arbetande och pensionärer. Men Bromsen – och för den delen även jobbskatteavdraget – motverkar detta. När brister uppstår i pensionssystemet så måste medel istället tillföras – genom att alla medborgare bidrar via en extraskatt- just det året. Analogt – om pensionssystemet går med överskott skall detta återföras till befolkningen (såväl arbetande som pensionärer) via en tillfällig skattesänkning. Hela befolkningen ges därmed ansvaret för att NPS inte bryts ned. Därmed skulle Bromsen slopas. 2010 års brist i pensionssystemet skulle ha gett en skattehöjning det året med 1,25 % för hela befolkningen. Nu drabbas istället bara pensionerna och pensionsrätterna – och därigenom uppstår den klyfta – som inte får skapas – utan på sikt skulle äventyra hela systemet.

2. AP-fonderna – pensionssystemets ”handkassa” – uppgår till c:a 700 miljarder = c:a 10 % av balansomslutningen. Tillgångarna är placerade i aktier och räntepapper och följer börsens svängningar. Sedan 1945 har vi haft 8 stora börsnedgångar. Statistiken visar att två år efter det att kriserna var över hade börsen återhämtat sig med råge i 7 av de 8 fallen.

AP-fonderna bör vid varje större börskrasch värderas – så att senaste värdet före krisen kvarstår till två år efter att krisen är över – istället för att som nu tas upp till dagsvärdet varje årsslut. Om detta hade gjorts under nuvarande kris skulle bromsen inte ha behövt slå till 2010. Redan nu – efter 14 månader – har börsen redan stigit så att det bara saknas 3,6 % för att vara uppe i värdet den 31/12 2007. Sänkningen av pensioner-na 2010 och bildandet av inkomstgapet skulle därmed helt kunnat undvikas.
3. Avkastningskraven på AP-fonderna är för höga – och därmed är riskexponeringen för stor – med hänsyn till hela pensionssystemets riskprofil. Det är inte rimligt att 25 % av AP-fonderna förlorades under 2008. Exempel finns på pensionsfonder som ökat sitt kapital med 2 % under samma katastrofala år – med en smartare placeringsstrategi.

Som sagt – i stort sett är NPS ett bra pensionssystem – de stora anmärkningarna avser åtgärder som vidtogs vid övergången från ATP- till NPS-systemet.
1. 258 miljarder överfördes från AP-fonderna till statskassan med den synnerligen tveksamma motiveringen – att staten övertog betalningsansvaret för förtidspensioner, garantipensioner, bostadstillägg mm. Dessa socialt betingade bidrag borde hela tiden ha legat på statsbudgeten. Dessa kostnader hade lagts in i ATP-systemet utan kompensation till ATP-systemet. ”Fripassagerarna” – blev benämningen på dessa förmånstagare.

Såväl Erik Åsbrink, (s), tidigare finansminister – som Göran Persson (s), tidigare finans- och statsminister har föreslagit att beloppet borde återbetalas till pensionssystemet. Detta skulle innebära att Bromsen inte heller skulle behöva slå till år 2011. Därmed skulle inte den inkomstklyfta på c:a 16 % behöva uppstå och en genomsnitts-pensionär inte behöva förlora c:a 40 000 kr under åren 2010-2014. Statskulden som nu ligger på 40 % av BNP skulle endast öka till 48 %. I EU ligger den genomsnittligt på 85 %.
2. När NPS infördes fick de med ATP-baserade pensioner ett årligt avdrag med 1,6 % per år. Därmed förlorar en genomsnittspensionär 15 % av sitt pensionskapital – d.v.s. en förlust på 350 000 kr totalt. Avdraget är oskäligt, eftersom både ATP och NPS ger samma pensionsnivå – c:a 60 % av de 15 bästa åren – resp. 18,5 % på livslönen.
3. Under 1990-talskrisen blev basbeloppen manipulerade. Försäkringskassan har medgivit att 2 % ännu inte återställts. Vare sig (s) eller Allianspartierna har orkat uppfylla det givna löftet att reduceringen skulle återställas. Det skulle kosta 5 miljarder.
4. Till detta kommer att politiker riktat skattesänkningar till de yrkesarbetande – men inte till pensionärerna – ett brott mot en av grundlagens viktigaste principer – att alla med samma inkomst skall beskattas lika:
a. (s) riktade en skattesänkning motsvarande egenavgiften för pensioner om 7 % på lönen. Kostnaden härför uppgår till 84 miljarder/år. Därmed bidrar pensionärerna med om att betala de yrkesverksammas pensionsavgifter.
b. Allianspartierna har infört jobbskatteavdraget, som kostar 71 miljarder per år. Motivet – att man därmed skapar flera jobb är orimligt – att satsa 71 miljarder per år för att få 80 000 fler i arbete – d.v.s. en investering på 900 000 kr per år och arbetsplats. Det motivet borde granskas av Riksrevisionen.
Alliansen säger sig ha stöd för åtgärden från den ekonomiska forskningen. Alla de sju ekonomiska forskningsinstitutionerna (Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, SNS, LO, IFAU, IFN, Riksrevisionen) skriver i sina utlåtanden – att de som redan har ett arbete inte påverkas att arbeta mer bara för att de får en skatte-sänkning på 6-7 %. Riksrevision skriver – att bland de som skulle kunna påverkas att arbeta mer – unga, invandrare, lågbetalda – känner bara 5 % till jobbskatteavdra-gets incitament. Hur kan man då påstå att jobbskatteavdraget ger fler jobb – 4,5 miljoner – de som får bidraget påverkas inte – och 0,5 milj – de som skulle kunna påverkas förstår det inte. Av detta inser alla reflekterande att jobbskatte-avdraget bara en vanlig skattesänkning – om än förklädd.

Att sänka skatter är bra – om man har råd – men då skall den utgå lika för såväl pensionärer som för yrkesarbetande. Detta är samtliga pensionärsorganisationer, hela Oppositionen och – enligt en enkät – 95 % av befolkningen eniga om. Det är bara Allianspolitikerna som tror att fler jobb skapas om pensionärerna betalar högre skatt än de som arbetar.
Ett mönster framträder – svenska politiker av olika kulörer har under de senaste 15 åren systematiskt – medvetet eller omedvetet – diskriminerat de äldre, som själva inte har haft kraft eller förmåga att värna sina egna intressen. Många pensionärer har säkert räknat med att politikerna skulle stå upp och rättvist försvara deras rätt.

Våra franska gäster såg konfunderade ut när de fick veta – att i landet Sverige – med världens näst högsta skatter – där betalar pensionärerna den högsta skatten vid lika inkomst. Jämfört med andra EU-länder ligger Sverige pensionsnivå som nr 9 på skalan – genomsnittligt alltså.

Och i september är det val. 30 % av de som går till valurnorna är pensionärer och ….

Till min hjälp vid mötet med det franska TV-teamet hade jag två språkkunniga och alerta kvinnor, som höll fyr under samtalsbrasan. Efter diskussion, intervjuer och filmning åt vi middag och hade en mycket trevligs kväll tillsammans. Visst är det viktigt med tankeutbyte. Vi ses på franska TV3 !
Berthel Nordström

Aissou Mouloud – Sylvie Cozzolino – Jourdan Alain
Filmare Reporter Ljudingenjör
Berthel Nordström – Margareta Hedberg – Margareta Ström