Tidigare har jag skrivit ett inlägg om bristen på äldre människor i huvudrollerna på film. De är ofta hänvisade till biroller medan unga eller medelålders har de bärande rollerna. Annat är det på teatern! Här ser vi betydligt oftare äldre i huvudrollen/huvudrollerna. Vid en titt på Stadsteaterns nuvarande repertoar finns det flera sevärda pjäser med personer i 65-årsåldern och uppåt som bekräftar det.

Förklaring? Såklart handlar det delvis om att det spelas fler pjäser i Sverige på ett år än det spelas in filmer. Teatern har också alltid haft en stor målgrupp i just äldre så därför spelas det således pjäser som är mer riktade för dem med skådespelare i deras egen ålder. Men jag tror också att på teatern tar man tillvara mer på erfarenhet och ser upp till äldre skådespelare för att de har varit med i branschen under lång tid. De har tagit till sig citatet ”en skådespelare blir oftast bara bättre och bättre med åren” på ett tydligare sätt. I de rörliga medierna finns ibland något som skulle kunna liknas vid en åldersdiskriminering där en skådespelares ålder och utseende i mångt och mycket är viktigare än dennas kompetens.

På våra scener spelar några av våra största, levande skådespelarna som till exempel Sten Ljunggren, Björn Gustafson, Ingvar Hirdwall och Meta Velander. Här är några av pjäserna som just nu spelas på Stadsteatern:

”Rut och Ragnar” är Kristina Lugns skilsmässopjäs med det äkta paret Meta Velander och Ingvar Kjellson i rollerna. Pjäsen hade urpremiär 1997 på Teater Brunnsgatan Fyra. ”Roligt, vackert och sorgligt” /Eskilstuna-Kuriren

Handling: En dag för länge sen lovade Rut och Ragnar varandra evig kärlek. Nu har det blivit hög tid att avge ett nytt löfte. Att för alltid lämna varandra ifred. De börjar dela upp sina gemensamma ägodelar. Men hur ska de dela upp drömmarna? Och de gemensamma minnena?

Filmen och pjäsen ”Sista sommaren” (On Golden Pond) är en stark berättelse om åldrande, familjerelationer och äkta kärlek. I denna uppsättning spelar Meg Westergren och Björn Gustafson huvudrollerna, i filmen från 1981 är det Henry Fonda och Katharine Hepburn. ”Välspelat kammarspel” ”vilken fin tolkning”/SvD

Handling: Ännu en ljuv sommar i huset vid sjön. Kanske den sista, enligt Norman som är besatt av tankar på döden. Ethel kvittrar som vanligt. Hon ser fram emot att titta på lommarna och plocka smultron. Norman tänker sitta inne och läsa platsannonser. Men denna sommar bryts deras välbekanta tristess och kärleksfulla smågräl av större frågor. Efter åtta års tystnad kommer deras dotter Chelsea på besök. Med sig har hon sin nya pojkvän och hans upproriske tonårsson Billy.

Sten Ljunggren, en av våra största och bästa skådespelare, gör en formidabel insats i ”Helt enkelt komplicerat”. En enmansshow och några av recensioner lyder: ”Sten Ljunggren är en lysande stjärna” /DN, och ”En makalös prestation” /SvD.

Handling: ”Helt enkelt komplicerat” handlar om en man som har levt sitt liv som framgångsrik skådespelare, globetrotter och intellektuell. Nu är han 82 och sitter och surar i sina filttofflor. Som han hatar. Det enda han har kommit fram till är att det enkla i själva verket är mycket komplicerat. Det är dags att göra upp räkningen. Och komma ihåg att köpa råttgift.

I monologen ”Sit Down Tragedy” spelar Helge Skoog i den prisbelönte författaren och kulturjournalisten Göran Palms pjäs som ruskar om folkhemmet. ”Alla borde se den, genast!” ”… hisnande monolog” ”… gnistrande pedagogisk” ”… full av aha-upplevelser” ”Göran Palm ger bränsle åt debatten” /DN

Handling: Möt Helge Skoog i rollen som Rune, den pensionerade folkhögskoleläraren som vänder upp och ned på begreppen i relationen mellan människa och natur.
För kan mänskligheten verkligen vara skapelsens krona när hon samtidigt förstör jorden? Det vore klädsamt med lite mer ödmjukhet inför naturen, inte bara efter jordbävningar och vulkanutbrott…

I ”Ärkeman Jarl” spelar Ingvar Hirdwall titelrollen som änkemannen Jarl. ”Det är roligt och skådespeleriet är lysande. Publiken äter ur Ingvar Hirdwalls hand.” ”Detta är Ingvar Hirdwall show…” /DN

Handling: Korpral Jarl ska snart fylla 70 år. Han är i god form, har pengar på banken, egen stuga med tomt och två döttrar som ofta kommer på besök. Men han saknar sin Kristina. Trodde väl aldrig att hon kunde dö ifrån honom.
Stugan känns tom och det är mycket att stå i innan man får en bit mat på bordet. Nej, att vara änkling är inte lätt. Gustava i grannstugan har nyligen blivit änka. Men inte kan väl hon ersätta Kristina? Eller, kan hon?

/redaktör på Seniorbloggen, Rebecca Unnerud