Jag tänkte komplettera förra inlägget genom att slå hål på den utbredda uppfattningen att äldre som stannar kvar på arbetsmarknaden skapar en högre ungdomsarbetslöshet.

I en ny enkätundersökning som Pensionsmyndigheten har genomfört svarade så många som 15 procent av arbetsgivarna och cirka 25 procent av de fackliga representanterna att de ansåg att äldre borde gå i pension tidigare för att lämna plats till yngre.

Bakom detta ligger en föreställning om att antalet arbetstillfällen i ett land är konstant – detta trots att utvecklingen de senaste 200 åren kraftigt motbevisar detta.

Denna uppfattning var vanlig i slutet av 1700-talet, när industrialismen kom igång. Många arbetare kände sig hotade när nya maskiner kunde ersätta många arbetares jobb. Tidvis resulterade detta till och med i att arbetarna slog sönder maskiner i rädsla av att förlora sina jobb. Detta öde mötte bland annat den berömda spinnmaskinen Spinning Jenny.

Att andelen av befolkningen som arbetar i jordbruket på tre-fyra generationer har minskat från omkring 90 till dagens tre procent vittnar om att arbetsmarknaden är i ständig omvälvning.  Sysselsättningen är varken, sett till antal eller innehåll, något konstant.

Samtidigt drev flera länder på den europeiska kontinenten så sent som på 1980- och 90-talen en politik grundad på uppfattningen att det fanns en given mängd arbetstillfällen och att äldre skulle lämna plats för yngre på arbetsmarknaden. Många äldre lämnade därmed arbetslivet i förtid, bland annat genom ökade sjukpensioneringar. Sedan ett antal år tillbaka är utvecklingen dock den motsatta och allt fler länder har gjort stora reformer för att åter höja utträdesåldern från arbetsmarknaden.

Skulle tesen stämma att fler äldre på arbetsmarknaden ökade ungdomsarbetslösheten borde det förstås även synas i statistiken. Länder med många äldre i arbetslivet skulle ha en hög ungdomsarbetslöshet och länder med låg utträdesålder en låg ungdomsarbetslöshet. Tvärtom visade en rapport som kom för några år sedan, som bygger på statistiska uppgifter från samtliga OECD-länder, en mycket tydligt positiv samvariation mellan andelen sysselsatta i åldersgruppen 55-64 år och andelen sysselsatta i åldersgruppen 15-24 år.

En viktig tillväxtfaktor utgörs av att vi arbetar mer. Något förenklat kan man säga att när fler arbetar blir inkomsterna större, vilket leder till större efterfrågan på varor och tjänster, som i sin leder till större efterfrågan på arbetskraft. Ett ökat arbetsutbud gynnar alla. Äldre som fortsätter att arbeta skapar med andra ord fler jobb även för yngre.

Det finns många fler argument till varför äldre borde arbeta längre. Förutom att försörjningskvoten i Sverige måste vara hållbar för att vi ska klara att finansiera den framtida välfärden och för individens del att få en acceptabel pension, kommer vi att få en stor arbetskraftsbrist inom flera sektorer inom en snar framtid.

Dagens ungdomsarbetslöshet handlar inte om att det inte finns arbetstillfällen. Det flesta ungdomar får även arbete relativt snabbt. Det som är bekymmersamt är alla de ungdomar som inte har en fullgjord gymnasieutbildning och som därför har svårt att få jobb. Många av dessa ungdomar fastnar även i långtidsarbetslöshet. Folkpartiet och regeringen genomför nu en rad förändringar inom skolan som på sikt ska minska risken för utslagning av unga.

Förutom jobbgaranti för ungdomar och andra insatser som regeringen redan har infört har Folkpartiet många andra förslag för att pressa ner ungdomsarbetslösheten. Vi har under det senaste året haft flera kampanjer på temat Unga ska ha jobb.

Jag hoppas att ni alla kan bidra till att med dessa fakta slå hål på myten att äldre tar jobb från unga.

Till sist, det här är det sista inlägget före sommaruppehållet. Jag ska iväg till Almedalen som för min del är välfylld med paneler och debatter. Vi kanske ses där? Jag återkommer i mitten av augusti. Tills dess hoppas jag att ni alla får en fin sommar och inte så blöt som de senaste veckorna varit.

Barbro Westerholm

Riksdagsledamot för Folkpartiet