Vad är fetma?
Inom vissa gränser väljer vi själva vår kroppsvikt. Även om genetiken svarar för omkring 50 procent av vår kroppsvikt kan vi påverka vår vikt genom vår livsstil. Kvar står att energilagarna gäller: Kroppsvikten bestäms av energiintag minus energiutgifter.
I ett historiskt perspektiv har övervikt enbart varit förknippat med positiva värderingar.
En större fettmassa innebar ett skydd mot svält, infektioner och andra tärande sjukdomar.
Den som hade en större fettmassa visade därmed upp sitt välstånd vilket socialt och psykologiskt var av värde. Med den moderna medicinska utvecklingen har detta synsätt radikalt förändrats, och individer med fetma betraktas numera som människor med sämre kontroll och möjligheter att hålla igen.
Även om statistiken talar sitt tydliga språk är det dock uppenbart att många individer kan leva väl med en relativt hög kroppsvikt utan att få medicinska, sociala eller psykologiska problem. Man har tidigare diskuterat begreppet ”jolly fat”, som bygger på den gamla psykiatriska klassificeringsteorin, enligt vilket runda och mulliga människor är så kallade pykniker, godmodiga och avslappade. Nya psykologiska testmetoder har visat att så i allmänhet inte är fallet. Många individer som söker fetmavård visar sig tvärtom skatta högt på skalor som handlar om depression och livskvalitet. Men kvar står att många individer med betydande kroppsvikt aldrig söker vård för sina viktproblem, aldrig upplever några bekymmer, alltid känt sig uppskattade i familjekretsen, i arbetslivet och relationer med partners för samlevnad och sexualliv. I vissa länder (t ex Tyskland) har patientföreningar för feta motsatt sig uppfattningen att tillståndet är sjukligt, och menar att de har rätt till sitt val av kroppshydda utan medikalisering. Omvänt – i länder som Sverige klagar dessa patientföreningar högljutt över att ingen gör något för att hjälpa dem till vård.
Sammanfattningsvis kan man konstatera, att begreppet ”fetma” inte enbart handlar om en viss procent fett i kroppen utan har många andra medicinska, sociala, psykologiska och hälsoekonomiska dimensioner.
Stephan Rössner
Professor emeritus vid Karolinska Institutet
Åh så intressant!
Fetmans historia – den vore intressant att läsa om mera – i alla dessa aspekter.
/K
Ja, troligen sa det ar
Urfarfar som levde före Mesopotamien åt väl i huvudsak fisk och kött.
På den tiden åts väl inte mycket kolhydrater kan jag tänka mig.
Kan man inte ifrågasätta dagens kostråd som förespråkar 65 e% kolhydrater i kosten. Vad ska egentligen vitsen med alla dessa kolhydrater vara?
Stålfarfar, arkeologer har påvisat att de första grupperna av arten homo sapiens hade en stor andel fett i maten. Det är de som gett oss det metaboliska arvet. Detta tycks ha förbisetts av nutritionisterna, som alltjämt föreställer sig att de hade klarade sig med lågfettkost. Tanken om den eländiga forntiden övergav antropologer och arkeologen för ett halvsekel sedan. Läs om detta här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/31/sagnen-om-det-fettlosa-fornfolket
Det rör sig om ett par årmiljoner, men Istället vill nutritionisterna förlägga arvet till de första jordbrukarna för bara kanske tiotusen år sedan. Så till exempel i en Lärobok som S. Rössner redigerat. Jag menar att detta är nonsens. Här står att läsa om det:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/03/bibelns-folk-nastan-oskyldiga-tack-det