Caroline Krook

Caroline Krook lämnade sin tjänst som biskop i Stockholms stift 2009. Hon prästvigdes för Lunds stift 1969 endast 24 år gammal. Hon har varit församlingspräst i Lund och domprost i Storkyrkan i Stockholm (Sveriges första kvinnliga domprost). 1998 vigdes hon till biskop i Stockholms stift. Hon är hovpredikant men predikar lika gärna i Stadsmissionens Bullkyrka för uteliggare som på Slottet. Hon började sin bana som fängelsepräst. Hon hade egentligen tänkt bli skådespelerska och har behållit sin kärlek till teatern hela livet. Foto: Louise Berg
Historia & tradition, Kultur & språk, Personligt & livsåskådning

Strindberg och till Damaskus

Strindbergsåret går mot sin kulmen. Stora och små teatrar i hela landet sätter upp Strindbergs som aldrig förr. I vår kommer ”Till Damaskus” spelas både på Dramatens stora scen och på Stadsteatern i Stockholm.

Ur Kyrkans tidning

Strindberg skriver att han grät av glädje då han fullbordat ”Till Damaskus”. Han hade återfått sin förmåga att skriva för teatern. Dramat blev upptakten till hans sista väldiga skaparperiod som varade ända till hans död 1912.

Varje människas trosvandring är en inre resa, ibland nog så stormig. 1885 utnämner sig Strindberg till ateist och menar sig ha lämnat sin barndomstro och gudsbild. I den så kallade ”Giftasprocessen” blir han åtalad för hädelse mot Guds ord och sakrament. Han blir frikänd men hans mentala hälsa har tagit skada.  Under sin stora kris, ”Infernoperioden”, vistas han i Paris. Det dröjer innan han lämnar sitt frenetiska kristendomshat och religionen blir till att börja med ett redskap för hans förföljelsemani. Hans gudsbild speglas i hans egen människosyn som i denna period av hans liv präglas av hat och hätskhet mot allt och alla. Men infernoperioden innebär en omvändelseupplevelse som blir bestående och inte bara en dunkel känsla av att makterna bedrivit sitt spel med honom.

Strindberg lämnade Paris och vistades i Lund och Ystad under ett par år. 1898 återvände han för en kort arbetsperiod till Paris och skrev första delen av ”Till Damaskus”. Egentligen hade han återvänt till Paris för att söka sig till ett kloster, men möttes av nyheten att abboten blivit avsatt på grund av ett sedlighetsbrott. (!) Detta tolkade han som en vink av Försynen och han längtade inte längre efter några munklöften.  Han längtade efter frid och försoning men var osäker på vägen och ville inte binda sig för någon bestämd trosinriktning. Han närmade sig inte bara katolicismen utan även buddhism och diverse ordenssällskap.

När ridån går upp i ”Till Damaskus” står Den Okände vid ett vägskäl, en korsväg, och vet inte vilken väg han ska gå. Dramat är en Via Dolorosa-vandring från en station till en annan. Här finns försoning, främlingskap, skilsmässa, sönderfall och död – och bisarra idéer. Mycket av vad som hänt i hans andra och kortvariga äktenskap med österrikiskan Frida Uhl går igen. Allting som beskrivs har hänt, samtidigt som ingenting av det som beskrivs har hänt. Han blandar upplevelserna i tid och rum, komponerar och arrangerar med otrolig intensitet.

Huvudpersonerna är Den Okände och Damen. Den Okände är en osympatisk person som läser in lagen om alltings djävulskap i sin egen livsresa.  Den Okände och Damen går igenom sina liv (gentagelse), det finns ingen väg förbi, bara igenom. De går tillbaka samma väg som de kommit och tvingas konfronteras med sig själva. Själva vandringen består i att komma till försoning med sig själv och sitt förflutna. Den Okände känner sig fördömd av Gud och tolkar allt som sker som negativa tecken.  Damen skiljer sig från sin make för att följa honom. Likt portvakterskan i ”Ett drömspel” virkar hon ständigt. Hon lovar att aldrig läsa hans böcker men hon bryter löftet. Han skadar sin höft, likt Jakob som brottas med Gud, och blir intagen på klostersjukhuset Den Goda Hjälpen. Där går han in i ett psykotiskt tillstånd och alla gångna oförrätter rullas upp som i en mardröm. När bilderna äntligen tar slut rullas de upp igen. Han återvänder till Damens mor och inser att han måste städa upp i sitt förflutna, be om förlåtelse och börja tro människor om gott.

I en nyckelscen vägrar Den Okände att hämta ut ett rekommenderat brev. Han är övertygad om att det innehåller förtal och smädelser. Damen försöker få honom att gå in i den lilla kyrkan för att höra vespermusiken. Till sist hämtar han ut brevet som visar sig innehålla de pengar som han så ivrigt längtat efter och som är nödvändiga för den fortsatta resan. I slutscenen följer Den Okände med in i kyrkan ”Nåja, jag kan ju gå in, men stanna gör jag inte.” Damen ber honom enträget igen ”Därinne ska du höra nya sånger. Kom.”

”Kanske” svarar han och ridån faller.

Strindberg är inte beredd att ändra sinnesart. Vägen mellan Jerusalem och Damaskus är en lång väg, det är en väg mellan vedergällning och barmhärtighet en väg mellan patriarkal världsordning och kärlekens medmänsklighet. Han kände naturligtvis väl till hur Saul, som blev Paulus, brann av mordlust mot de första kristna men efter upplevelsen på vägen till Damaskus blev en hängiven lärjunge som lämnade den stränga judendomen med alla sina regler och föreskrifter och fann nåd och barmhärtighet. Strindbergs egen väg till Damaskus blir en verklig uppgörelse med den dömande och straffande guden, en uppgörelse med sitt gamla jag och sitt eget kristendomshat.  I dramat finns också det gamla Ahasverusmotivet om den vandrande juden, skomakaren, som kastar glåpord efter Kristus på hans väg till korset och döms till ett evigt vandrande. Urmyten om Kain och Abel är också ett motiv. Kain slår ihjäl sin bror och döms till en väg som är ostadig och flyktig.

Premiären av ”Till Damaskus” skedde år 1900 med Harriet Bosse, hans tredje hustru, som Damen. Den fick strålande recensioner.  Den spelades på hans egen Intima teatern 1910. Olof Molander satte upp ”Ett drömspel” 1935 och ”Till Damaskus” 1937. Båda dessa uppsättningar blev betydelsefulla för Ingmar Bergman som själv satte upp pjäsen på Dramaten 1974.  Flera olika uppsättningar har skett sedan dess och nu väntar nya tolkningar och utmaningar.

Strindberg sa en gång:

- Och jag tror inte på Gud? Åjo det gör jag nog; men jag tycker inte om honom.

”Till Damaskus” är ett botgörardrama och ett vandringsdrama.  Nåden är inte lättköpt. Han har ännu lång väg att gå.

 

Caroline Krook

Präst och biskop emerita i Svenska Kyrkan

Kommentera

*

Annonser

Förstora texten i din webbläsare

 

Seniorbloggen använder relativ teckenstorlek, vilket innebär att det går att ändra textstorleken med hjälp av alla webbläsares inbyggda funktionalitet. Beroende på vilken webbläsare du använder gör du på lite olika sätt för att ändra textstorleken. Vilken webbläsare du använder kan du se överst i fönstret eller i menyraden.

Det finns alldeles för många olika webbläsare för att vi ska kunna förklara hur man gör i alla. Nedan följer en kort beskrivning hur man gör i de som är vanligast bland er bloggläsare just nu:

 

Internet Explorer version 7 och 8


Det finns fyra sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 7 och 8:

  1. Välj ”Sida > Textstorlek” i verktygsraden och välj en storlek:
  2. Välj ”Sida > Zooma” i verktygsraden och välj en storlek eller välj att zooma in eller ut. Detta förstorar eller förminskar hela sidan, inklusive bilder.
  3. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska hela sidan.
  4. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att zooma in eller zooma ut i hela sidan.

 

Det går också att ställa in webbläsaren så att den inte använder de textstorlekar som webbplatsen definierar. Det kan vara nödvändigt på många webbplatser som anger textstorlek på ett sätt som gör att textstorleksvalet inte fungerar i Internet Explorer. Så här gör du:

 

  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Välj ”Hjälpmedel” i dialogrutan ”Internetalternativ”:
  3. Kryssa i rutan ”Ignorera teckenstorlekar som anges på webbsidor”.

 

Internet Explorer version 9

 

Det finns ett sätt att ändra textstorleken i Internet Explorer 9:
  1. Välj ”Verktyg > Internetalternativ” i verktygsraden:
  2. Klicka på fliken ”Allmänt” och sedan på ”Teckensnitt” under ”Utseende”.
  3. Välj önskade teckensnitt och klicka sedan på OK och på OK igen.

 

Firefox

 

I Firefox kan du ändra textstorleken på tre olika sätt:

  1. Öppna menyn ”Visa > Textstorlek” och välj ”Större” eller ”Mindre”:
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.

 

Safari

 

I Safari kan du ändra textstorleken på två sätt:

  1. Öppna menyn ”Innehåll” och välj ”Öka textstorleken” eller ”Minska textstorleken”:
  2. Håll nere Cmd (Äpple)-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten.

 

Chrome

 

I Chrome kan du ändra textstorleken på tre sätt:

  1. Öppna menyn genom att klicka på symbolen till höger om adressfältet och välj ”Zooma in”. Välj därefter något av alternativen Större, Normal eller Mindre.
  2. Håll nere Ctrl-tangenten och tryck på + eller – för att förstora eller förminska texten. Återställ teckenstorleken genom att hålla nere Ctrl-knappen och trycka 0 (noll).
  3. Om du har en mus med scrollhjul kan du hålla nere Ctrl-tangenten och snurra på scrollhjulet för att förstora eller förminska texten.